grått, grått, GRÅT...
Filmen utspelar ju sig i regniga och molniga Washington - en plats på Jorden där Vampyrer kan undvika solens strålar... Detsamma verkar tyvärr gälla Uppsala - Det har under hela November månad endast varit ett par ynka soltimmar. Om man bortser från lördagens sol, som jag förövrigt sov bort, har det inte varit sol på en hel månad!
En annan sak är att jag har upptäckt att mina händer börjat glimma när det lyser på dom... Precis som twilights Vampyrer... Så vem vet, jag kanske råkat bli vampyr...
God morgon fastän det är middag...
Hur som helst öppnade kassan klockan 7.00 på morgonen. Jag lyckades fixa mina fyra biljetter av bästa sort, som mormor och morfar ville ha. Pappa bad också om BRA biljetter, vilket han utlovades av den första biljettkillen. Dock fick han inga bra biljetter när han skule betala - han fick dom billigaste och sämsta. D.v.s de biljetter han absolut inte ville ha!
Tyckte det var lite lustigt... Att köa 5 och en halv timme, för att köpa biljetter med skymd sikt... -När det fortfarande fanns BRA biljetter lediga...
Min far är tvärsur... Fast jag tycker att han får skylla sig själv, som inte protesterade när han betalade...
I'm just a Puppy-dog barking at the silence
Talet började trevande. Pinsam tystnad letade sig in mellan raderna i talet. Mellan orden hördes hur jag frekvent uttalade långa Ähhh-ljud. Sen blev det en jättelång pinsam tystnad och man såg hur åhörarnas ansiktsuttryck blev mer och mer skräckslaget.
Men helt plötsligt drog jag ett retoriskt skämt. Jag drog ett till. Jag började få flyt. Jag gjorde anspelningar på de föregående talarnas tal. Som på en signal såg man hur intresset hos åhörarna väcktes till liv. Jag vandrade fram och tillbaka och såg hur deras huvuden sakta vaggade med mina rörelser likt en tennispublik i slowmotion.
I slutet av talet hade jag lagt in en liten prosa jag gjort. I ursprungligt syfte skulle jag dragit prosan på min studentskiva, men tyvärr svek mitt mod mig. Jag vågade inte dra den lilla prosa, som jag gjort som ett hyllningstal till mina skol-vänner. I stället fick dom ett flamsigt framtädande... Sorry!
Så här lyder i alla fall den lilla prosan jag gjorde till min studentskiva, men som aldrig blev av. Fast först bör detta youtube-klipp synas: http://www.youtube.com/watch?v=MHO2K-RNqh0&feature=related Det är i denna stil det ska framföras.
PROSA:
I've been watching you for a long time by now
I remember when you all were puppy-dogs barking at the silence
And look at you now!
Magnificent human beings aspiring for the world!
Unfortunately my time among you are soon to be at an end
You, like me are after almost twenty years of constructionwork,
finally ready to get rocket-launched into space
where we'll take our place among all the other satellites
In the orbit of life, circling around and around
And making some funny noises such as
BEEP! BEEP!
Some of you will probably end up broadcasting television
or such translucent nonsens
But I'm not one of you
My goal is much higher:
I'm aiming for the stars!
And so should you!
Not only because I'm the best raw-model you can find
But because that is where you belong!
And I hope! I hope that we on our journeys trough space
don't forget to make some funny noises to eachother!
BEEP! BEEP!
Blyg 1.6
Jag är blyg... Inte så där att jag inte vågar prata eller ta för mig. Men ibland känner jag ett behov av att varsamt väga mina ord mot saffran innan jag uttrycker dom. Oftast leder det till att när jag väl beslutat att säga något har konversationen gått vidare in i nästa ämne. Så sitter jag där tyst. Men man kanske borde slänga ur sig det ändå. bara så där! Att helt plötsligt slänga ur sig något om tonårsliv, när samtalet börjat handla om barnuppfostran. Att prata befordran när andra pratar pension. Att prata skidåkning när andra pratar sol och bad. Ibland vågar jag vägra vågen och då kan jag kasta ur mig saker... Tyvärr blir jag sällan tillräckligt exalterad för att göra detta.
Hur som helst är jag trög. Men jag kan inte skylla min blyghet bara på att jag är trööööög. Jag är också feg. Vågar inte berömma någon fastän jag är jätte imponerad. Och hur ska man prata med såna där ... TJEJER?
Men något jag inte är rädd för är att stå på scen inför folk. Om man står ensam kan man skämma ut sig hur mycket, som helst utan att det gör något. På scenen gör det inget om man är lite trög - här är det jag, som bestämmer samtalsämnet. Om man är förberedd behöver man inte tänka. Om man inte är förberedd blir det spännande värre.
Som kontrast till min blyghet tänkte jag passa på att skryta lite med mitt resultat på Högskoleprovet... Jag höjde mig tre .-er (punkter) från mitt resultat i våras. Så nu ligger jag på 1.6, vilket betyder att jag kanske kan komma in på arkitektlinjen... Fast jag har ju chansen att höja mig ytterligare i vår. Om jag ska vara helt hundraprocent säker på att komma in på någon av arkitekturskolorna behöver jag 1.8...
Resultat: NOG: 21/22 ORD: 25/40 LÄS: 13/20 DTK: 17/20 ELF: 16/20
Totalt 92/122...
Målet för vårens prov... Ha minst 3/4 rätt på varje enskilld provdel dvs ORD: >30/40 de andra >15/40
Samt få alla rätt på NOG-delen... Då lär man komma upp i dessa 1.8 poäng.
hejsvejs
