Man känner sig lite gammal...
Nu har jag börjat oroa mig för att "Inge" i receptionen ska ringa mig klockan 7 på morgonen. Nej usch vad det skulle kunna gå illa det här... Tja egentligen kan det ju inte gå så farligt dåligt...
Jag kan ju jättemycket och det jag inte kan, kan jag alltid gissa mig till.
Idag har jag också tagit en traditionsenlig sushi med fredrik och så har jag köpt en ny mobiltelefon och så har jag brutit mitt 9 månaders långa shoppingembargo - jag köpte ett par vinröda byxor.
Sen har jag fått reda på att en av mina gamla barndomsvänner som jag gått på dagis och i skolan med fått 4 års fängelse för mordförsök, 30 knivhugg - det är värst vad man kan växa ifrån varandra...
Brev från Rosendals alumniförening!
Men vad har jag egentligen att berätta?
Hur intressant är det att berätta att jag studerat halvhjärtat, isolerat mig från dem jag en gång kallade vänner och nu går runt och nynnar på maurro scocco under den vakna delen av dygnet?
Ironiskt nog tycker jag att det är jätte intressant. Förhoppningsvis träffar jag någon/några av dem som jag en gång kallade för vänner och eftersom de andra som vill förtälja något antagligen också har saker att berätta, så diferensierar jag mig en del - Vilket är bra! Jag får också öva mig på det jag drömmer om - att bli en inspirerande föreläsare.
Så hur ska jag berätta allt detta på ett intressant sätt? -Jo genom att beskriva min svårighet att motivera mig och ta tag i saker. Självklart ska jag försöka utnyttja detta till att ta tag i saker.
Allt i tur och ordning:
1.
Ikväll ska träffa min bästa vän fredrik som kommer hem efter ett par månaders exil i London. Sen ska jag försöka övertala honom att hjälpa mig att spela in/skriva några låtar.
2.
Imorgon ska jag gå till min gamla grundskola och fråga hur man gör för att få vikariat + Köpa en flipbook, göra klart första hemuppgiften i arkitektprovet. Plugga till Hp-provet (viktigt)
3.
Mer i veckan Plugga ännu mer till Hp-provet.
4.
Efter den 10:e: gör klart hemuppgiften - plugga till omtentan.
5.
Efter den 15:e april: Nu är det minsann dags att göra den där aluminniumtrådsmodellen av din fantastiska fåtöljdesign. Sen kanske de mindre intressanta designerna också. Försök kontakta något möbelföretag.
+ Förbered en jävlans bra presentation!
6.
21/4 Låt som ett oportunistiskt företag med syfte att blåsa upp aktiekurserna. Säg att jag har vikarierat som lärare, gjort musik, målat, visa upp en möbelmodell och säg att jag har kontakt med en intresserad möbeltillverkare.
För att detta ska verka trovärdigt behöver jag nya byxor...
Jag ger upp!
Den här gången är det kunskaper som jag kommer att ha nytta av...
Med ett par veckor kvar till högskoleprovet så tror jag att jag har en stor chans till förbättring - Bara snäppet bättre och jag kommer in dit jag vill!
Annars känner jag mig ganska självsäker med arkitektprovet - jag har några grymma idéer...och tid till att utföra dem.
Hoppas bara att jag inte förbiser omtentan...
Nej jag har visst lite att göra iaf...
:)
Utbränd???

Just nu känner jag att livet står mig upp över öronen... Jag vet inte varför - jag har ju inte så mycket att göra egentligen. Men hela tiden kommer jag på nya planer. Häromdagen kom jag på att jag borde testa stand up... Sen måste jag göra hemuppgiften till arkitektprovet, plugga till högskoleprovet, plugga till morgondagens fonetik tenta, plugga till omtentan i spanska A12, skaffa ett band, testa på att vikariera, skriva låtar, träna - när ska jag hinna det?
Jag vet inte... Nu har jag också tackat ja till att göra några skisser på stadsmiljöer...
Jag känner mig faktiskt lite utbränd, fastän att jag inte gör något... Jag bara planerar...
Nej nu måste jag plugga... :)
Killen med koll...
Men nu fick jag plötsligt tid att skriva tentan jag har imorgon - eller var den någon helt annan dag? Bäst jag kollar det... Nu ligger hemsidan nere så jag kan inte kolla... Var var den någonstans??? När??? :)
Jag tror jag vet men jag är inte hundraprocentigt säker efter dagens tidigare miss...
Oj nu är det dags att packa! Eller inte!?!
Oj fyfan vad jag är klantig ibland...
Gott väder!
Det är iaf den väg man tar om man ska från/till stan via kyrkogården. Just nu har jag hakat upp mig lite på en familjegrav. Länsbyggmästare P J Pettersson, hans fru Anna Johansson och dess 6 barn varav 5 inte blev mer än fem år gamla. Det känns som att det är alldeles för otur att 5 av 6 barn dör så unga när de lever i en välbetald familj, även om det var i mitten av 1800-talet. Min teori är att de blev dödade. Antingen av den förstfödde sonen - den enda som fick leva till vuxen ålder, eller av Pappan P J eller mamman Anna. Det som talar för sonen är att han var tillräckligt mycket äldre än de andra för att kunna ta deras liv på ett sätt som skulle kunna verka som en olyckshändelse. Att han dessutom var den förstfödde sonen innebär ju att han är parets gullprins. Det som talar för att det var någon av föräldrarna är att de inte tycks kunna hålla sams - Varför har de annars olika efternamn på gravstenen när de var gifta?
Den ´lilla evighetsmelodin som till största delar är jibberisch - ett underskattat språk i musiksammanhang:
Go my way jejo
Go, go my way joma
Go my way jej
Go my shemitjej
I want to go my way
I want to be young and naiv
I don't want to stay the same
I just want to be me ... again
Ett känslomässigt dilemma...

Glada Sarah har inte svarat på hela helgen. Imorse fick jag ett SMS där hon sa "jag tror att du bara skulle bli ledsen om vi träffades", "jag vill inte att du ska ha några förhoppningar", "Lycka till" ... Fast med lite mer påklistrade vänligheter... Det skulle kännas mycket skönare för mig om hon sa som det var: Hon har ingen lust att träffa mig, That's it.
Jag ringde för att få ett ärligt svar men mina ord fastnade i halsen och resultatet blev ännu mera påklistrade vänligheter. "lycka till du med"...
Sen har vi problemet med Sarah: Vilka är mina känslor för henne? Är jag verkligen kär? Eller e det något annat? Jag tycker om henne jättemycket och tycker att hon är en fantastisk person, men e jag kär? Jag saknar henne och tänker på henne nästan jämt. Men är jag verkligen kär?? Hon får mig att känna mig som att jag är någonting som inte riktigt går att beskriva... Men är jag kär? :)
Om allt ovan nu var/är sant varför höll jag mig undan från henne? Är det bara att jag är naiv och dum eller är mina känslor bara någonting jag skulle vilja känna? Varför kom de först senare? Var jag kär i henne när vi fortfarande sågs? Känner jag allt det där ovan, eller är det bara ett försök av mig att tro att jag är kär igen på riktigt? Det är så svårt att förklara... Ännu svårare att få fram det trovärdigt... - både för mig och för henne. Jag har nog aldrig känt mig så här splittrad förut.
När jag tänker tillbaka så tror jag att jag mer beundrade Sarah för vad hon är: En kontemporär Pippi Långstrump - En modig, rolig, stark, klok, GLAD och erfaren 24 (?)-åring. Någon som jag ser upp till. Någon som jag skulle vilja skämma bort helt utan anledning, någon som är värd någonting alldeles extra. Jag ville vara Jultomten.
There's no love
There'se no fire
But still my heart says: I truly admire her
Just nu känner jag mig ganska ensam. Mina vänner har fallit bort i glömska och den jag minns har lämnat landet för tillfället. De senaste veckorna har jag känt hur jag blir mer och mer sluten. Jag öppnar mig inte för de jag träffar. Jag tycker inte ens att de verkar intressanta längre. Nånstans där behöver jag en ny vän, någon som jag tar på allvar, någon som kan skänka mig glädje, någon som bryr sig, någon som lyssnar. Glada Sarah blev ett löfte om att denna person kanske fanns där i henne. Men om hon inte vill - vad kan jag göra då? Att försöka tjata ut henne är nog kontraproduktivt och jag vill inte bli till en plåga för henne heller.
Men just nu känns det som att jag inte kan reda ut den här känslomässiga oredan utan henne. Hur ska jag kunna gå vidare från mina känslor om jag inte vet vad jag känner? Hur ska jag kunna veta vad jag känner om jag inte träffar henne? Jag vet inte hur jag ska gå vidare... Jag tror inte att jag kan dränka mina känslor igen - snart kommer de lära sig att simma...
Jag behöver ett avslut...
En naiv liten hundvalp som skäller åt tytsnaden
Har försökt få tag på Glada Sarah men hon svarar inte i sin telefon. Gör hon det medvetet är frågan jag ställer mig. Om hon gör det så får jag väl ringa tills hennes samvete säger annat. Kan ju göra en undersökning vem har mest tålamod Glada Sarah eller mitt kontantkort till mobilen.
Känner mig lite nere just nu.
:-(
De senaste dagarna har jag funderat lite på attt bli lärare. Kanske värt att testa iaf. Jag tänkte gå till min gamla gundskola och fråga om de har något behov av någon stand in vikarie. Har kommit på att jag skulle kunna undervisa i rätt så mycket. Jag tror att de gärna skulle vilja ha en jour-vikarie och jag bor ju bara 100 meter till skolan så det är ju inte allt för svårt att fly hem....
Ämnen som jag har lite på fötterna i:
Fysik - Vem fick inte MVG i fysik B och MVG på nästan alla delprov i fysik A (alla utom elektronik)?
Bild -> Arkitektur, Design - Jag kan avslöja alla stora konstnärers hemlighet: Man måste vara bra på att titta :)
Spanska - Kan iaf lite spansk historia - kan dra en snabb översikt på spanienshistoria
Samhällskunskap - Det enklaste ämnet - Debatt, Stadsplanering
Svenska - Kan nog prata lite om retorik, skulle kunna ha en lektion med improviserade tal.
Historia - Om jag fick lite tid så skulle jag kunna förbereda en intressant snabbgenomgång på världens historia i ovanifrån-perspektiv
Engelska - ??? oj vad medioker jag är på engelska. Men det går säkert. De har väl böcker de kan läsa?
Musik - storbandsjazz?? :) Annars kan jag alltid visa U2 Zoo tv live from Sydney :)
Hur som helst så skulle det vara riktigt intressant och se hur det är att hålla en lektion med en massa ouppfostrade elever :)
Perfect day!
Men det är trevligt när man kan göra en sådan aktivitet tillsammans med någon och som belöning fick vi hamburgare som vi käkade i vår lilla snösoffa i trädgården -Riktig fjällkänsla!
Borde egentligen plugga... Nu sova...
Jag har lite svårt att plugga ibland. Ofta brukar en läsebok göra att jag helt plötsligt får en lust att göra andra mindre vettiga saker - tillexempel att skriva betydelselösa blogginlägg (se nedan).
Efter att jag ringde Sarah här om dan har jag börjat beräkna sannolikheten. Jag har ingen vidare god erfarenhet av att ringa och föreslå en dejt. Det brukar bli ett skämtsamt telefonsamtal som slutar med att hon säger att hon har mycket att göra just nu och att vi borde höras senare i veckan... Senare kommer ett långt SMS där hon berättar: "Du verkar vara en JÄTTEtrevlig kille men ... det är så att jag är intresserad av någon annan"/"Det skulle bara kännas konstigt. Vad skulle vi säga?"
Mitt lilla telefonsamtal med Glada Sarah slutade också i "Har ont om tid denna vecka. Vi får höras senare". Fast nu hade hon en godtagbar anledning till varför hon har ont om tid "jag pluggar 3-dubbelt just nu". Men förhoppningsvis vill hon ju träffa mig och inte bara göra lite charity-work för att en stackars bortskämd 19-åring inte ska känna sig sårad.
Hon vet ju var jag står... Av någon outgrundlig anledning är jag lite överärlig om vad jag känner för henne. Att jag vill träffa henne motiverade jag med:
1. Att jag nog var lite kär i henne
2. Att jag saknade henne
3. Att jag var lite ledsen och behövde någon som vet hur man gör mig glad
- Detta är den nakna sanningen : )
Medlemsförmåner i Svenska kyrkan... Dåliga skämt :)
Haha! : ) Fy vad jag är dålig ; )
Känner mig lite vitsig så då kan jag ju passa på att dra min kioskvältarhistoria:
Denna historia är sann. En vacker sommardag när jag var på väg hem från stan på min cykel... Jag cyklade genom stadsskogen. På vägen så mötte jag en springande människa, han var klädd i baggy-jeans, munktröja, keps och så var han alldeles röd av blod i ansiktet. Självklart blir man lite konfunderad. Men när jag väl kommit ut ur stadsskogen och cyklade på en av Norbys villagator mötte jag en Polisbil. Självklart blir man lite närvös när denne stannar och vevar ner rutan. En skäggig polisgubbe sticker ut sitt huvud och stoppar mig. Det visar sig att de söker en "farlig person" och de frågar mig om jag sett någon misstänkt person som tros blöda från handen. Jag iklär mig min eftertänksamma blick och säger sedan: "nej någon mystisk person med skadad hand har jag inte sett"...
Ibland känner jag mig lite dummare än vad jag egentligen är...
Man lär sig alltid något nytt!
Ett yrke som jag tror att jag skulle kunna trivas riktigt bra med är att bli lärare och i vissa avseenden är jag ju faktiskt en lärare: Jag brukar hjälpa min lillebror med läxorna. Idag har jag hjälpt Maxon med en NO-läxa.
Så här svarade han på frågan; Vem var Isaac Newton?
- Det var han som kom på, eller upptäckte graviditeten...
Vi har alla att tacka Isaac Newton för att vi finns till :-), Frågan är hur man gjorde innan dess?
I övrigt tror jag att jag går lite för djupt när jag försöker förklara varför Jorden har en oval eller snarare en ellipsoid form. Sen att jag försöker få honom att förstå att det skulle bli en nerförsbacke mot ekvatorn om jorden vore helt rund, gör det ju inte det hela lättare. Men han hänger med ganska bra, t.ex varför Norrsken inte syns på sommaren, varför stjärnhimmeln varierar med årstiderna etc.
Just nu sitter jag och funderar på för och nackdelar om jorden skulle rotera runt en axel som går längs dess riktning gentemot dagens där den är tvärställd. Den uppenbara nackdelen med detta vore att det skulle bli svårae att navigera utan polstjärnor, fördelen är att stjärnhimlen skulle vara mycket mer variationsrik.
Ut och Resa igen!
Nej nu kanske jag borde boka den inplanerade londonresan. But right now it's: "UMEå CALLING"...
Nu kom det IGEN :)

Jag har alltid varit en lipsill, så även idag även fastän det var en glad gråt. Under morgonen har jag samlat det lilla modet jag har för att våga ringa Glada Sarah, jag har lyssnat på mina favorit låtar - de som ger mig modet att ta tag i saker, jag har gått runt i cirklar och så har jag avslutat Glada Sarahs tavla. Så nu har jag efter mycket velande vågat ringa Glada Sarah. Tyvärr var det telefonsvarare och så vågade jag inte tala in någonting. Men som tur var ringde Glada Sarah upp. Fast hon fattade inte vem jag var :) tills det gick upp för henne vilken Alexander det var och då hördes hennes glada goa röst bubbla fram. Just nu känner jag mig lite sjuklig som gråter lite igen fast mer av glädje denna gång. Jag kanske är ett litet psykfall :) vilken tur att Glada Sarah pluggar psykologi (tror jag iaf)...
Och som alltid blir jag uppmuntrad av musiken. Självklart är det en liten felhörning men inte desto mindre uppmuntraqnde för det.
Walk on:
All that you FEEL
All this you can't leave behind
Det är väl det jag gjort alldeles för länge, lämnat det bakom mig. Nu måste jag ju fortsätta - Walk on.
Vill bara tillägga:
Idag e jag gladare...
Nej God natt!
Nu kom det...
Nej nu har jag all anledning att träffa Sarah - Hon är en som kan få mig på gott humör och det vet hon...
Men nu kommer vi till mitt stora dilemma - jag är skiträdd för att ringa. Jag vågar knappt ringa min bästa kompis som jag känt i hela mitt liv och umgås med nästan jämt... <-- Lite sjukligt. Som tur är han i London och då finns det ju ingen anledning att höras över telefon... För att inte tala om alla människor från gymnasiet som jag helt upphört att träffa... Det känns som att det är ett genomgående tema för mig. Om det inte finns ett skäl till att träffas så händer det inte. Att träffas för sakens skull fungerar liksom inte...
Nej nu har jag bara 1 liten Apa, en mikroskopisk flygare och fem röda sträck kvar på min tavla... Det kan ta hela natten... :)
Kom precis på något!
En fuldag...
Idag har jag gått i kalsongerna hela dagen. Det är snöstorm ute så jag har inte ens tänkt tanken att gå ut. Istället har jag suttit och målat - jag lyckades få till fuselagen och vingarna till flygplanet. Den börjar se riktigt bra ut nu, snart så tycker jag mer om den än om glada Sarah. Fast jag tror att en disträ vecka i Åre gjort att jag tänker på glada Sarah mer och mer. Mina ögon vattnas lite då och helt plötsligt sitter man och slickar salta tårar. Jag tror att jag blivit lite ledsnare på sista tiden - jag gläds inte längre åt min spegelbild. Annars brukar jag kunna stå där i timmar och bara vara glad. Fast min spegelbild är fortfarande otroligt snygg, dock lite orakad. Undrar om glada Sarah också avundas sin spegelbild lite? Hennes visningsbild på majspejs var spegelvänd. Nej nu måste jag träffa henne snart annars går jag ner mig.
Kom på det idag att jag kanske börjat trivas med att vara oyckligt kär efter all den tid man varit det. Men oftast brukar det gå över, just nu blir det bara värre.
Jag har också börjat känna att det skulle vara trevligt att jobba lite också... Kollade lite lediga jobb idag. Det fanns ett som verkade riktigt intressant - att jobba som barnvakt. Ska nog söka det - det skulle vara kul att busa lite med barn, sen skulle det vara bra om jag fick lite motivation att laga mat också - jag gillar att laga mat, men ofta är jag alldeles för upptagen för att göra det - idag har jag inte ätit någonting :(