Livet som student...

Senaste tiden har varit ganska fullspäckad... Skolarbetet börjar nästan ta upp all tid som inte upptas av sova och äta... Jag har hunnit gymma också - Jag lovar! Det värker lite överallt i min träningsovana kropp!

Mycket skola - men det e skoj... I lördags hade vi sittning ... Förutom att några Stockholmare i festkomittén envisades med att vi ska sjunga nån lambo-låt syndigt många gånger så var det en bra middag och en riktigt bra efterföljande fest! Jag har nog aldrig varit så full... Efter 3 glas vin, 1 cider, 1 annan sak, 1 juleskumpa (vodka o cola) + en jäger för mycket... Så hade jag ganska riktigt trevligt. Så en liten hemlis som jag vill dela med mig av: Jag har ALDRIG varit bakfull...

Sen vill jag förtydliga att Oxfilé, som jag åt i fredags, inte är normal studentmat. Däremot så måste jag säga att min studentmat är jävligt god! Ikväll så gjorde jag den godaste spaghetti och köttfarsåsen jag nånsion ätit! + lite crepe's... Jag börjar bli riktigt grym på att laga mat!

Den kommande veckan kommer all tid att ägnas åt skolarbetet... Presentation på onsdag!

Ibland känner jag mig duktig...

Okej klockan e snart fyra på natten... Men jag måste bara säga att jag är duktig... Idag har jag fixat internet!!! Och så har jag bokat första biljetten till U2 resan i sommar!!! Jag e bara så jävla bra!

Slut på en vegetarisk vecka...

Som flitig student har du inte mycket tid över att laga mat. Resultatet är att man lagar mycket mat - En gång i veckan... Så förrförra veckan var det bara spagetti och köttfärsås och förra veckan var det ris och kyckling-wok. Denna vecka har varit en lite nyttigare vecka... Förutom att jag börjat att träna så har jag käkat vegetariskt. Jag har lärt mig att göra linsgryta... Riktigt gott faktiskt... Dock så dog min ambition om en vegetariskt vecka ikväll när jag minglade mig till oxfilé med potatisgratäng inklusive rödvin! Åhh sågott! På kvällarna brukar det ibland komma underligga sällskap till vår skola. Ikväll var det prisutdelningsceremoni för god norrländsk arkitektur. Så jag minglade lite med dessa riktiga arkitekter. Så fick jag en underbar middag! + Lite kontaker...

Något annat som har hänt är idag är att jag blivit utvald att representera klassens idéer om hur vi vill omforma skolan...

En ny dag

Idag är dagen det ska hända... Jag ska börja träna igen. Jag tror jag aldrig varit så svag eller i så dålig kondition som nu... Jag märker det varje dag när jag cyklar till skolan. Igår hade vi korridorsfest... Och jag är helt fascinerad av alla utlänska studenter... De är så sjukt många... Scweizare, Kineser, Ghanaleser, Finländare, Irländskor, Hongkong-britter, Norrlänningar, Iranier... Och så jag som nästan den ende Svensken... Men det var bara roligt... Speciellt när alla försöker lära sig svenska... Jag har tänkt på att jag får prata en hel del engelska. I skolan iom att alla presentationer e på engelska och alla föläsningar... I korridoren för att nästan alla sociala korridorare är utlänningar...


Så nu till torsdagens pepparkakshus... Jag älskar det!
Jag älskar speciellt mitt lilla svarta pepparkakshus som står på hallongrotte-berget... Det är så sött! Igår hade vi dessutom besök av Lars Nitve... Det var intressant... Nej nu ska jag sluta skriva och börja träna!

Relationer och Pepparkakshus

Ikväll bakade vi pepparkakor och jag gjorde delar till ett svartbränt pepparkakshus som jag ska bygga när vi har pepparkakshus-arkitekttävling imorgon... Och så drack vi glögg... Usch snart e julen här.

Skolan (mitt liv) går lite sådär just nu... Min kreativa ådra stryps av att jag inte orkar bygga modeller... Jag hatar att pyssla själv... Jag längtar tills vi börjar jobba i grupp igen så att jag kan låta andra personer bygga något som jag kan ändra lite på... Tja vi har ju 3 veckor på oss lite drygt...

Just nu så låter jag rit-tävlingen gå före skolan. Det är en liten rittävling där en illustrativt skicklig arkitektstudent (jag) vinner 20 000 kronor att resa för... Inte helt fel!

Jag har precis gjort klart min första bild och den e sjukt cool! Bilder kommer förhoppningsvis senare... Tyvärr är jag en sådan person som gärna är tvärsäker på att vinna. Så jag kan bli ganska besviken när det inte går som jag tänkt.

I mitt lilla liv utanför skolan har ett par saker skett. Minna och jag har gått över till att bara vara vänner. Vi tycker om varandra jättemycket, men kanske inte på det sättet att vi kan vara ihop. Som tur är så är vi fortfarande vänner - I helgen var vi på Harry Potter-bio och på fredag ska vi ha myskväll... Det känns bättre så... Att vi är vänner alltså...

Dålig på förhållanden...

Jo det är så att jag har en flickvän som jag träffade dom första veckorna i Umeå. Hon heter Minna och är jätterolig. Jag tycker om att vara med henne och jag gillar henne mer och mer för varje gång vi träffas. Men det känns liksom som att något saknas, men jag vet inte vad det skulle vara. Just nu är det krIS...
Då jag varit sjuk i halsfluss senaste veckan har jag fått mycket tid för mig själv att tänka. Vi har knappt talat med varandra på flera dagar och det är lite dålig stämning. Det känns som ett förhållande där jag går in och ut. Jag älskar att vara med henne, men jag längtar liksom inte när jag saknar henne. Jag gillar inte den känslan, men än värre känns det som att jag kanske är oärlig mot henne. Även om jag inte riktigt är det. För jag tycker mycket om att vara med henne, men är det mycket nog när jag inte alltid längtar efter henne? För jag vet ju att jag skulle såras mycket om vi lämnade varandra och jag vill absolut inte splittras från henne. Just nu vet jag inte vad jag ska göra... Ikväll ska vi träffas för första gången på nästan en vecka och det känns som att vi har saker att diskutera. För jag vet att hon tycker om mig jättemycket och jag vet hur besviken hon e på mig just nu...


Det enda jag vet är att jag inte kan fortsätta att göra ingenting...

Sjuk idag :(



Idag är jag sjuk och sitter hemma. Självklart passar jag ju på att internet-surfa och gärna på arkitektbloggar. Och gissa vad jag hittade - Jag är med på tidskriften-arkitekturs framsida! (Det är jag som hänger ut från balkongen högst upp). Roligt!

En galen idé

Jag tror jag har fått fnatt... Då jag är ett jättestort U2-fan har jag nappat på en stor idé: att resa och se en massa U2 spelningar i USA (o Canada) nästa sommar. Nu har jag kontaktat en person som ska göra den resan och som vill ha resesällskap!!! Jag har sagt att jag är beredd att åka med!!! Jag som aldrig rest någonstans på egen hand. Så nu ska jag resa med en okänd människa!!! - Förhoppningsvis...

Tänk att se 5-6 U2 spelningar på raken, besöka New York, Chicago, Philadelphia, Montreal, Toronto...

Vågar jag det??? E det för galet??? Kommer jag att dö??? Inget är ristat i sten än så länge. Det är en resa jag drömt om alldeles för länge och jag hoppas att jag inte får kalla fötter, för då skulle jag aldrig förlåta mig själv... :)



Annars leker livet... Jag har flyttat in till stan (Umä) och på presentationen idag sa lärarna att dom gav mig (och min grupp) extra kritik för att vi hade så bra idé! Det känns som att jag utvecklas hela tiden. Jag kommer att bli världens bästa arkitekt. Nu gäller det bara att visa det genom att vinna MEM's resestipendie på 20 000 kr. Jag måste börja rita inför det...

En pånyttfödd Le Corbusier???

I går hade jag midterm review, vilket innebär att jag presenterar en månads arbete på 5 minuter för att sedan få utstå kritik av lärare och elever. Och vilken kritik jag fick!

Lärarna blev riktigt imponerade tydligen. Efter att jag hade presenterat blev det tyst. De visste inte vad de skulle säga först. Men efter ett tag började berömmen komma. - You should do comics. Your drawings are excelent! I'm sure you've practiced a lot...

Fast den bästa berömen kom från vår tyska lärare Jana (jag gissar att de andra lärarna inte riktigt visste vad i allt det goda de skulle berömma mest):)

-"You can't tell this is your first presentation! It feels like you've already were into the third year or that you've worked with the benischen architects (en arkitektfirma som föreläste på skolan) for some years! What could I say"

-"This is a possible future of cities!"

Så jag har nästan börjat tro att jag är en pånyttfödd Le Corbusier! ;)

I pausen sen efter så fick jag ännu mer beröm av lärarna... Den enda egentliga kritiken jag fick av lärarna var att jag inte använt mig av vulkanen så mycket som jag skulle kunna gjort... Men sen blev jag försvarade av en annan lärare som tyckte att jag gjort det...


Nu vill jag inte skryta men jag är ganska säker på att jag fick bäst kritik i hela klassen - Fast det beror ju helt på vilka lärare jag hade och inte hade. Det finns snälla, rättvisa och en lite elak lärare! Jag hade ju helt klart de snälla lärarna...

Sen måste jag säga att jag tyckte att många av mina klasskamrater också var bra. Och diskussionerna var väldigt inspirerande att lyssna på... Jag harlärt mig massor de senaste dagarna!


Just nu känner jag att jag har mycket större självförtroende i vad jag gör i skolan. Så nästa gång ska jag nog offentliggöra min ambition om att bli världens bästa arkitekt... Även om det inte går att mäta... Men det lär ge mig mer riktad kritik i hur jag ska utvecklas...Blir man skadad av universitetsutbildningar???

Arkitekten

UMA
Den vackra skolan!

Nu har jag snart gått 3 veckor på arkitekt skolan i Umeå och vad otroligt roligt jag haft under dessa veckorna. Det känns som att jag varit här i över ett halvår snart och jag trivs så förbannat bra. Lite för bra faktiskt. Dagarna är ganska långa - minst 8 timmar varje dag. Men hittills har vi bara gjort roliga saker så det har verkligen vägt upp. Det är så roligt att börja skolan igen. Även om vi bara börjat lära känna varandra i klassen på 60 personer så känns det som vi kommer att ha det riktigt kul ihop...

Min vackra arbetsplats

Vi jobbar i grupper och vi jobbar mest med olika projekt och uppgifter. De första två veckorna jobbade vi med "Space and Object" vi pysslade mest och byggde modeller vilket ledde till att vi bråkade hela tiden om vad vi ville bygga och det var jätteroligt! Jag/vi vann de flesta bråken tillsammans och några av modellerna blev ganska bra:
Modell
Vår vackra modell...

Just nu är jag otroligt glad att jag kom in här i Umeå. Det känns som att jag kommit rätt. Vi får till och med rita av nakna kvinnor, så vad kan bli bättre? Idag har jag i princip bara diskuterat om saker jag är väldigt intresserad av - Framtiden. ...

Blir man skadad av universitetsutbildningar???
Och så vackra jag...

På något sätt känner jag mig redan som en arkitekt :)

En gul näsa

Just nu håller jag på att packa mina saker inför flytten till Umeå. Av de få saker jag ska ta med mig finns min gitarr och mina målar saker. Här är en målning jag gjorde nyligen:

Den gula näsans protestmarsch

Nu är det bara 2 dagar tills jag flyttar, vilket ger skräckblandad förtjusning!

Basket EM i Grekland

Förra veckan har varit en ganska speciell vecka. Jag har varit till grekland och kollat på basket EM för damer U16. Varför kan man fråga sig. För att se Sofia spela och att se riktigt bra underhållande basket kan man svara. Jag är så otroligt stolt över henne. Det e lite speciellt att se syrran spela i landslagsdräkt och ännu gladare blir jag när jag ser hur kul hon har med de andra landslagsspelarna. Det gick riktigt bra också! De vann mot både litauen och Finland, men förlorade mot ryssland (som är ett av de lag som aspirerar på guldet) Sen måste jag säga att jag är imponerad av hur snabbt det går i matcherna de bättre lagen spelar så snabbt att inte ens ögat hänger med. Efter att ha roat mig med att se en massa matcher så kan jag säga så här att vissa av spelarna är sjukt duktiga. Den som imponerat mest är sjuan i framkrike, Olivia Epoupa, helt galet snabb är hon. Ungefär så snabb att hon kan springa genom hela försvaret och göra lay-up precis närsomhelst. Och sen hoppar hon trots sin korta låängd högre än alla spelarna - till och med de som är lika långa som mig. Hur som helst har jag haft riktigt roligt i grekland och jag är så stolt över min syster och jag tror på henne i framtiden...



Sofia i nummer elva...


Beyond the limits of the imaginable...


Reggaehus... - varför e så få hus så här glada i färgen??

Jag har inte tänkt på det så mycket, men om nio dagar flyttar jag hemifrån. Av närheten till himmelska fridens torg att döma så skulle man kunna tro att jag ska flytta till Kina, men icke. Jag ska till HOLMSUND... 1.5 mil utanför Umeå. Nej jag kom inte in i Lund, dock så kom jag in på mitt andraval: Umeå. Så nu ska jag spendera 5 år däruppe för att bli arkitekt. Jag har redan börjat studera schemat och jag börjar mer och mer tro att Umeå har den bästa arkitektskolan för mig. Namnen på föreläsningarna får mig att fantisera om fantastiska föreläsningar där mirakel sker. Eller vad sägs om: Da Vincis Wing, Spaces intermezzo, Science fiction living, the Cloud, the last days of growth, future materials ... och ... "the limits of the imaginable".

Jag känner liksom bara av att se namnen på föreläsningarna att detta är något för mig. Det enda jag är orolig för är att det ska vara alledeles för få studenter i Holmsund... Men om jag får tråkigt kan jag ju alltid skriva en bok...

Sen kanske jag ska tipsa om en film jag tyckte var intressant: Interception. Jag tänkte att en sån där "drömarkitekt" ska jag nog bli och jag försöker faktiskt bygga liknande världar i mitt huvud, dock mycket vackarare än i filmen...

Klohuset - varför ser inga hus ut så här???

Min ambition är att bli en arkitekt utöver det vanliga. En som ritar hus som sticker ut i utseende men samtidigt samspelar med sin omgivning. Jag skulle vilja bli en blandning mellan Gehry, BIG och Gaudí... En som gör fantastiska byggnader med helt egen karaktär. Till skillnad från de flesta "starchitects" så skulle jag inte bara vilja göra fantastiska saker med stora offentliga byggnader med stor budget. Jag skulle också vilja göra fantastiska saker med små byggnader och liten budget.

Jag skulle vilja uppfinna metoder att bygga kåkstäder på ett bättre sätt än vad som görs idag.

Jag skulle vilja förändra världen! - vilket tar mig tillbaka till när jag var 12 år och åkte uppför Göta kanal med morfar. Morfar och jag åkte i morfars båt och med på färden var en annan båt med vänner till Morfar. En gubbe och en Gumma - ja de var ganska gamla. Av någon anledning så börja vi tala om att jag ville bli när jag blir stor. Så jag sa att jag ville bli arkitekt. Då sa gubben att han gått en vecka på arkitektutbildningen, men han slutade för att det bara var människorsom ville förändra världen och gick runt i snickarbyxor som gick där.

E jag en sån tro...

Från igår till idag...

I mitt tidigare inlägg så skrev jag blandannat om hur mycket jag tänker när jag ritar något - en bil, ett hus, en båt, en stad whatever... Jag tog också upp en del exempel på finurligheter som jag hittade när jag letade bland mina gamla teckningar. Så nu tänkte jag berätta lite om mina senaste designidéer.

Idé till bil: Elmotorer och individuellt drivna hjul gör det möjligt att öka inneruttrymmena genom att förlänga axelavståndet då den individuella drivningen gör det möjligt att svänga snävare då ytterhjulen tillåts gå fortare än innerhjulen. På så sätt ges en kombi stor flexibilitet vad gäller inredningen. Baksätet kan tack vare det förlängda axelavståndet skjutas bakåt för att ge extra benutrymme, men vid behov av bagageutrymme så kan benutrymme ge vika och baksätet skjuts framåt.

Idé till båt (Stor lyxyacht): Båten har största delen av sin massa under vattenytan. Den del av båten som skär vattenytan är minimal. Den flyter på två ubåtsliknande skrov. Den beboeliga delen av båten är upphöjd ovanför vattenytan. Båten drivs antingen elektriskt via batterier, som laddas med solceller, eller med "segel" då det blåser. De två ubåtsliknande parralella skroven kan liksom en ubåt ändra sin flytkraft genom att fylla eller tömma vattentankar detta ger stora fördelar vid segling då båten kan segla utan att luta. Iom att den del av båten som rör vid vattnet befinner sig under vattenytan så kan båten motverka rullningar då det går vågor.

Idé till hus. Just nu ritar jag mest hus som tar så liten onödig yta som möjligt i anspråk.

En bock i livsplanen...

Idag satt jag och kollade igenom gamla teckningar som jag gjort... Ibland fascineras jag av mig själv. Hur kunde jag rita så dåligt? Måhända var jag bara 6-7 år eller så och det enda jag ritade för tillfället var Lejon... Lejon som oftast såg ut som förvuxna pudlar, men som ibland också såg ut som riktiga Lejon. Jag har en hel pärm med lejon och en lustig detalj är att Lejonhannarna alltid hade flint på toppen av huvudet.

När jag var 9 år så ritade jag bara bilar. Jag ville bli bildesigner och jag "designade" allt från bilarnas exteriör till instrumentbräda, säten och dörrpaneler. Jag hittade på egna märken och gjorde modellprogram, bestämde vad de skulle kosta och så vidare. Jag har en pärm med bara bilar också...

För att gå vidare med mitt besök i min teckningssamling så måste man hoppa några år. Nu ritar jag inte bara bilar eller bara Lejon, nu ritar jag också hus. Jag gör planlösningar, stadskartor. Jag ritar städer med ett myller av hus. Jag ritar skyskrapor, villor, stadskvarter och interiörer. Genomgående för alla mina teckningar vare sig det är en bil eller ett hus så finns det alltid en tanke bakom. Det är inte bara något som ska se bra ut på pappret. När jag ritar rymdflygplan är de en blandning mellan experimentplanen xb-70 och x-43 - jag försöker till och med hjälp av amatörteori förbättra scramjetmotorer. Jag ritar inte bara vanliga bilar heller! Ibland gör jag helt nya typer av fortskaffningsmedel. Vad sägs som trehjuliga motorcykelbilar för tre-fyra personer, fyrsittsiga supersportbilar med en rombliknande sittkonfiguration eller jeepar med bagageutrymmet i golvet. Husen jag ritar kan mycket väl vara byggda av begagnade containrar för att minska materialkostnaderna. Helt klart är jag en tänkande människa. Kanske inte den smartaste alla gånger, men ibland så.

Att jag tänker mycket syns då jag ofta skriver fakta om det jag ritat, t.ex hur snabbt bilen accelererar eller hur många kvadratmeter huset har. Ibland är teckningarna bara text. T.ex hittade jag en livsplan för hur min karriär ska utvecklas. Den har blandannat en kalkyl över hur min ekonomi ska utvecklas och redan nu ligger jag 1-2 miljoner mindre än förväntat. Ett par roliga siffror är att jag räknat en hög och en låg kalkyl. Den "lågt räknade" kalkylen över vad jag kommer att kosta/tjäna hamnade på 37 miljoner (!). Då ingår bostad, bil och en massa trevliga resor. Den högt räknade kalkylen hamnade 237 miljoner, men då ingår så mycket mer: Rymdresor, privatjet, en mängd bostäder världen över och en alldeles egen paradisö med det obligatoriska hemliga grotthuset bakom ett vattenfall. Jag har också en karriärplan och den ligger jag i tid med då jag blivit antagen till arkitektutbildningen, dock än så länge bara i Umeå. Det och att flytta hemifrån är 2 saker jag snart kan bocka av från min lista. Nu fattas bara att starta bilföretag, designa möbler och att bli politiker så är min karriärplankomplett. Just nu är jag på god väg...


Framtidstankar


Snart vet jag var jag ska plugga arkitektur i höst och fem korta år framöver... Förhoppningsvis blir det i Lund. Häromdagern så träffade jag min kusin Daniel och hans familj från Lund. De har övertygt mig om att jag kommer att ha en rolig tid där... och jag känner en trygghet av att ha dem där också...

Idag har jag tränat cirkelfyspass med mamma... Shit vad jobbigt det var... så det ska jag nog fortsätta att gå på...

Då jag ska bli arkitekt så har jag ju följt den inte särskillt proportionerliga slussendebatten med intresse. Att det blivit partipolitik av saken är ju ganska galet. Alla populistiska kompromisser av det inte så jättesmarta grundförslaget gör det ju bara sämre. Risken är att resultatet endast blir en folkgles platta med en galleria under. Måhända får man bra utsikt från ett torg vars storlek liknar "censurerat torg" i världens största kommunistdiktatur. 

Så jag har tagit fram ett eget förslag. Istället för en gigantisk platta vars storlek effektivt kommer att förta känslan av folkvimmel och intimitet. Så föreslår jag att man istället skapar tre olika torg med olika kvaliteter. Ett stort öppet torg framför stadsmuseet. Ett torg med klassiska proportioner och vy ut mot gamla stan. Och slutligen ett trapptorg med caféer, barer och restauranger.


Vy från saltsjön. En stor öppen yta med många av de kvalitéer som idag finns vid slussen. D.v.s öppet, panoramautsikt och biltrafik. Det nya kulturhuset smälter väl in i topografin. Dess torn gör att byggnaden sticker ut och profilerar sig, samtidigt som den också framhäver delar av husgyttret.


På "trapptorgets" terasser trängs uteserveringar med gallerier och småbutiker. En plats där människor tillåts stanna upp. En intim och storslagen plats som upplevs som folktät, med både passerande och tillstannande människor.

De tandliknande glastornen släpper igenom solljus på terraserna och skapar intressanta ljuseffekter. I trapporna sitter turisterna och vilar sina ben med utsikt mot Gamla Stan. I strömmen finns en surfvåg för surfare. Gång/cykelbron är bred med utrymme för gatustånd, vilket skapar liv och attraktion till den annars så händelselösa övergången mellan Söder och Gamla Stan. Det är en plats där det finns massor att upptäcka. Den förhållandevis stora ytan bryts upp i en massa små rum, trapporna gör det lätt att röra sig i olika riktningar. Formen på huset är inspirerat av berget Taulliraju i cordillera blanca - kanske ett av världens vackraste berg!
                     
Fosters förslag: Skuggig och Otillgänglig Kaj.   ||    Mitt förslag: Solig och tillgänglig Kaj


En snabbkartskiss över hur det skulle kunna se ut

Förslaget är uppdelat i tre torg och en kulturbyggnad. Det torg som betecknas torg i kartan har en inramad vy mot Gamla Stan. Framför stadsmuseet bibehålls en stor öppen yta med utsikt mot saltsjön. Kulturhuset är en blandning av inomhusgata (butiker och shopping) och kulturhus med bl.a musikscen. Längs sidorna av huset ska en bred trottoar skapa känsla av torggata. Mot Gamla Stan vänder sig huset med ytterliggare en "glastorggata" med vy mot Gamla Stan. Huset ska locka till sig människor under hela dygnet och ge en "staden som aldrig sover känsla". En stockholmsk ikonbyggnad med vykortsstatus...

Trafiklösningen är i princip densamma som i fosters förslag. Förutom att trafik från Gamla Stan till Katarinavägen och vice versa går i tunnel under korsningen, vilket ökar framkomligheten och minskar trafikledskänslan i markplan.




Så till positivt och negativt.

Positivt:

Flera typer av torgytor med olika kvalitéer. Attraktiva kajer. Soligt och ljust. Mindre trafik i markplan ger mindre buller. Ytor nära vägarna blir mer attraktiva genom bredare trottoarer och trädplanteringar. Läget, samt den säregna formen hos kulturhuset gör det till en självskriven ikonbyggnad för stockholm - på gott och ont. Stadsgårdskajen får ny bebyggelse.

Negativt:

Vattenytorna minskas till viss del på grund av de terrasserade kajerna. Kompenseras genom att Söder och Gamla Stan hamnar fysiskt närmare varandra än i Fosters förslag, samtidigt kvarstår fortfarande en betydande del av vattenytan. Gallerian under markplanet blir mindre på grund av trafiklösningen. Kan kompenseras genom att man lägger till en undervattensgalleria under själva slussen.


monarki-yra

Det var ett tag sen sist. Väldigt länge sen faktiskt och jag pratar inte om att jag inte bloggat på ett tag. Jag pratar om kungliga bröllop. I Lördags fick victoria sin daniel och daniel fick sin prinstitel. Nej jag e inte alls avundsjuk, inte på prinstiteln iaf. Att få gifta sig med Vickan däremot... - Om det är nån kändis som jag e lite kär i så är det hon...

Så jag tog tillfället i akt att bekanta mig med Victoria. Så jag for in till hufvudstan för att se vår kommande regent live. Med mig hade jag min lillebror som jag lurat med genom att lova honom att han skulle få möjligheten att köpa en AC/DC-skiva... - Ja det får du, sa jag...



Mycket specielltmed kungigheter...Men nu har min dator fåttfnatt igen så hejdå

Lekkronor och kronlekar...

De senaste dagarna har varit fantastiska. Jag har vikarierat och haft jätteroligt. Att vara vikarie för mindre barn i särskolan handlar bara om att leka. Jag blir så lycklig när jag ser hur de kollar på mig... Lite som om jag är den mest intressanta personen i världen för dem. När jag ritat har de kollat på mig med stora ögon och alla vill ha en teckning - tja fast det är jag ju ganska van vid, så har det varit sedan nån gång i tvåan när Filip var i danmark 1 år och jag var den i klassen som ritade bäst. Förvisso har jag ju också agerat lärare emellanåt också, fast mest lek förstås...

Jag har spelat bandy, pingis och fotboll. Tja hur länge sen var det jag sparkade en boll? 1 år sedan? 2? 3? Och oj vad roligt det var. Jag glömde liksom bort att de jag spelade mot/med bara gick i tvåan. Helt plötsligt när jag hade bollen så kom den där känslan som jag älskar med fotboll, det där att man får en bild i huvet av att man gör något extraordinärt och i det här fallet att jag sköt ett "STENHÅRT" skott i krysset. Sagt och gjort. - Jo, jag kände mig lite dum efter att ha skjutit ett skott som skulle kunnat knocka vem som helst av de där småttingarna. Killen som stod i målet såg livrädd ut.

Fast nu verkar det som om att detta blir sista dagen jag vikarierar, nästa vecka är sista skolveckan och barnen har knappt några vanliga lektioner då. Igår kom också lite lön för april månad. 6 timmar gav 750 kr. För maj månad blir lönen cirka 4000 kr och detta för att leka lekar! Jag känner mig lite bortskämd faktiskt. En annan sak jag märkt är att jag känner mig rastlös när jag är "ledig"... Kanske vill jag ha ett riktigt jobb trots allt.

Så till en annan sak. Jag tror nästan att jag kommit på ett recept på lycka eller iaf lyckorus. Det enda jag behöver göra för att känna mig barnsligt lycklig är att kolla upp i himlen när jag går eller cyklar. Speciellt lycklig blir man av att se hur trädkronorna förändrar sig medans man går. Ett annat knep är att cykla och blunda samtidigt, gärna med näsan pekandes uppåt. Jag vet inte varför det gör mig bubblande glad, kanske är det vädret eller tanken på hur lustig jag måste se ut, men glad blir jag!





Blå Älg...

I helgen har jag och min bror varit ensamma hemma. Resten av familjen har varit i Göteborg... Och aldrig hinner man göra det man tänkt passa på att göra när man har lite tid för sig själv... Det jag hade tänkt göra var att skissa på en handling till en eventuell bok och att exprimentera ihop lite mat...

Det jag vet om den eventuella bokens handling är några av dess karaktärer samt att jag har flera scener klara... Men ingen handling som binder ihop detta till en sammanhängande story...

Vad gäller matlagningen så har min bror tvingat mig att göra saker som pannkakor och hamburgare... Fast jag gjorde en ganska trevlig välkomstmiddag till göteborgsresenärerna. Stekt kyckling, pasta med en "tomatsås"... Det blev faktiskt riktigt gott trots att jag inte följde någons recept...

Kanske är det vad jag egentligen bode skriva: En kokbok...

Jag gör ju väldens godaste omelett..! Även om omelettens hemlighet handlar om hur man steker så har jag en del knep...

Vispa ihop ca 4 ägg med lite grädde
krydda med salt, peppar, curry
ner i stekpannan
i med soltorkade tomater
krydda med timjan (väldens bästa krydda?) o peppar
på med parmesanost

och viktigast av allt är att när omelettens yta stelnat, så ska man ha på 2 stycken ägg gulor. Det gör att man får en bra konsistens - inte för torrt, inte för kladdigt...

Jag gör denna rätt jätteofta...


Så en annan sak jag tänker på... Den senaste tidens hetta har fått mig att vilja måla. Jag vet redan vilket motiv jag vill ha. Jag såg det en gång när jag duschade. Vattendropparna bildar mönster på duschdrapperiet. En gång blev det en älg. Fast inte vilken älg som helst. Den här älgen var en fantasiälg. Så där realistisk att man inte tänker att riktiga älgar ser ut på annat sätt. Men ändå ser man att det inte är en riktig älg.

Jag vet precis hur jag vill ha tavlan. Älgen ska vara blå. Den ska stå i en skog. Himlen ska vara gulaktig. Att jag vet allt detta betyder att jag kan misslyckas. När jag målar annars brukar jag aldrig veta hur den ska bli innan den e klar. På så sätt kan jag förvåna mig själv och skapa något för mig. När jag ska måla en bild jag har i huvudet blir det ju fel sätt att gå.

Jag tror också att den eventuella boken kan få heta BLÅ ÄLG. Det gör sig iaf bra på engelska - BLUE MOOSE

Kanske kan älgen bli motivet i min första serie... kanske kan jag ställa ut dom också... Kanske. Det är mycket "kanske" just nu. Jag vet nog inte riktigt vad jag vill.

Kanske borde jag veta det. Kanske.

Varmt

Den senaste veckan har värmen kommit till detta annars kylslagna blåshål. De senaste dagarna har det skett en grön explosion, luften har börjat lukta. De senaste dagarnas hette tycks för mig nästan vara outhärdlig, jo jag är nog lite värmekänslig och i denna hette har jag fått för mig att jag ska träna. Jag har varit ute och sprungit med Fredrik, eller ja det går inte så fort när han e med, men det är skönt att ha någon att springa med. När jag springer själv så ska jag alltid ta den konstigaste vägen. När jag sprang till Fredrik så sprang jag den raka vägen. Den som går genom snårig skog, en kyrkogård och över tussilagogula ängar.

När jag springer på ängen bland alla dessa blommor alldeles ensam för världen så känner jag mig lekfull. Jag gör piruetter och springer i slalomsvängar, jag hoppar över elstängsel, jag sjunger "The hills are alive... Sound of music"

Jo jag tror nästan att jag fastnat för idén att skriva en bok... De senaste gångerna jag varit vid kyrkogården så har fantasin verkligen flödat jag har hittat några intressanta karaktärer... Och upptäckt den kanske mest fantasieggande titeln hittills: JERNKRAMHANDLANDEN Willgott Melander...

Vad gör en Jernkramhandlanden om inte säljer Jernkramar???


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0