Ibland känner jag mig lite dum...
Igår var det sista föreställningen. Det var fullsatt och det gick skitbra. Jag har insett att spex är en ganska rolig teaterform. Mycket improvisation och en aktiv publik gör de annars av mig oförståbara skämten roliga. Men jag måste säga att jag känner mig lite dum ibland. Speciellt under ett mellanspel då vi spelar Jönsson Ligan - eller de andra i bandet spelar den. Jag sitter tyst. De andra i bandet spelar till publikens förtjusning på en liten blåssak som låter väldigt lustigt - och helt plötsligt har bandet hela publikens uppmärksamhet... Mitt i denna uppmärksamhet sitter jag och gör ingenting. Då känner jag mig lite dum...
I lördagskväll var jag och hälsade på de som ockuperar den övergivna psykvårdsavdelningen i Ulleråker. Medan jag gick en liten rundvandring i de mörka och skrämmande lokalerna så ringde Glada Sarah...
Eller hennes kompis Peter ringde (han gick också på retorik kursen) och oj vilken utskällning jag fick. Nu skulle jag minsann inte kontakta Sarah mer. Jag vill ju inte säga att jag ringt henne och varit på henne mer än vad som är brukligt utan att vara sjukligt (jag frågade om hon ville träffa mig för knappt 2 månader sedan, sist jag såg henne var nog för 1 månad sedan).
Men vårat möte i lördags kanske inte var det bästa. Jag sa att jag hade snackat skit om henne med någon Ida. Sen skickade jag ett SMS om att det hon kunde komma på spexet imorgon, med avsändaren "Någon Ida". Vem gör något sådant? Uppenbarligen en sjuk person...
Jag är inte särskillt klok av mig. Jag menar nästan aldrig något illa, men jag tänker inte på hur saker jag gör och säger påverkar andra människor. Jag vet inte om det är för att jag har dålig empati, eller om jag bara tänker att jag själv skulle nog inte ta det på för stort allvar. Andra människor kanske gör det.
Men för mig var mötet med Sarah en stor lättnad - mitt hjärta slog inte tjugotusen extraslag... Det var ett bevis för att jag verkligen kommit över henne.
Nej jag ska bryta det där jag sa om att aldrig mer kontakta Sarah... Jag ska skicka ett brev till henne där jag ber om ursäkt och försäkrar att jag inte har något särskillt intresse av att kontakta henne igen. Sen finns det lite andra frågetecken jag vill reda ut, så att hon inte tror att jag är galnare än vad jag egentligen är.
Men den för ett par dagar sedan lite roliga historien har tyvärr blivit lite tragisk...
Något annat tragiskt är att jag känner ångest över att fylla 20 denna vecka...
I lördagskväll var jag och hälsade på de som ockuperar den övergivna psykvårdsavdelningen i Ulleråker. Medan jag gick en liten rundvandring i de mörka och skrämmande lokalerna så ringde Glada Sarah...
Eller hennes kompis Peter ringde (han gick också på retorik kursen) och oj vilken utskällning jag fick. Nu skulle jag minsann inte kontakta Sarah mer. Jag vill ju inte säga att jag ringt henne och varit på henne mer än vad som är brukligt utan att vara sjukligt (jag frågade om hon ville träffa mig för knappt 2 månader sedan, sist jag såg henne var nog för 1 månad sedan).
Men vårat möte i lördags kanske inte var det bästa. Jag sa att jag hade snackat skit om henne med någon Ida. Sen skickade jag ett SMS om att det hon kunde komma på spexet imorgon, med avsändaren "Någon Ida". Vem gör något sådant? Uppenbarligen en sjuk person...
Jag är inte särskillt klok av mig. Jag menar nästan aldrig något illa, men jag tänker inte på hur saker jag gör och säger påverkar andra människor. Jag vet inte om det är för att jag har dålig empati, eller om jag bara tänker att jag själv skulle nog inte ta det på för stort allvar. Andra människor kanske gör det.
Men för mig var mötet med Sarah en stor lättnad - mitt hjärta slog inte tjugotusen extraslag... Det var ett bevis för att jag verkligen kommit över henne.
Nej jag ska bryta det där jag sa om att aldrig mer kontakta Sarah... Jag ska skicka ett brev till henne där jag ber om ursäkt och försäkrar att jag inte har något särskillt intresse av att kontakta henne igen. Sen finns det lite andra frågetecken jag vill reda ut, så att hon inte tror att jag är galnare än vad jag egentligen är.
Men den för ett par dagar sedan lite roliga historien har tyvärr blivit lite tragisk...
Något annat tragiskt är att jag känner ångest över att fylla 20 denna vecka...
Kommentarer
Trackback
