Jakten på 2.0-punkten...
Imorgon är det högskoleprovet. Det där att jag skulle plugga en massa inför det har jag struntat i. Idag råkade hela dagen passera eftersom jag hittade på ett litet riff på min gitarr... Sen satt jag och spelade det i flera timmar... Min gitarr funkar på det sättet, den låter inte så värst men när man väl börjat spela så går det inte att sluta... Igår råkade Fredrik ut för att fastna i dess hypnotiska spelkänsla... Gitarrvirtuosen Fredrik sa först att den fick 4/5 toasts ... Men när han spelat en halvtimma sa han att det var den bästa gitarren han spelat på... Ganska bra omdöme om en gitarr som bara kostade 1700:- kr...
Jag köpte den ett par timmar innan talangkampen, sen snodde jag den största logen och skrev klart min lilla låt...
Eftersom det är högskoleprovet imorgon så har jag varit till ICA och bunkrat upp med matsäck. Jag var till ICA 2 gånger... Henrietta satt i kassan båda gångerna... Att jag gick dit 2 ggr beror på att jag inte hittade havregrynen - som naturligt vis fanns i skafferiet...
Det känns som att jag måste ta tag i det där med den vacuum-förpackade vänskapen... Men hur ska jag göra???
Det enda framsteget jag gjorde idag var att säga "vi ses" - som ett löfte om att vi kan ses mera...
Förövrigt verkar hon fortfarande vara en underbar person. När hon sitter i kassan så pratar hon med alla... Hon är inte en sån som bara säger "det blir 21 och femti"... Men det känns konstigt att försöka förstå att denna unga kvinna är den samma som den lilla flickan jag lekte med...
Och jag blir fortfarande lite tankspridd i hennes närvaro... Idag glömde jag att köpa kassar... Som om maten skulle bära sig själv...
Man kanske bara behöver fråga om hon vill träffas nån gång, fastän att det e konstigt...
Jag köpte den ett par timmar innan talangkampen, sen snodde jag den största logen och skrev klart min lilla låt...
Eftersom det är högskoleprovet imorgon så har jag varit till ICA och bunkrat upp med matsäck. Jag var till ICA 2 gånger... Henrietta satt i kassan båda gångerna... Att jag gick dit 2 ggr beror på att jag inte hittade havregrynen - som naturligt vis fanns i skafferiet...
Det känns som att jag måste ta tag i det där med den vacuum-förpackade vänskapen... Men hur ska jag göra???
Det enda framsteget jag gjorde idag var att säga "vi ses" - som ett löfte om att vi kan ses mera...
Förövrigt verkar hon fortfarande vara en underbar person. När hon sitter i kassan så pratar hon med alla... Hon är inte en sån som bara säger "det blir 21 och femti"... Men det känns konstigt att försöka förstå att denna unga kvinna är den samma som den lilla flickan jag lekte med...
Och jag blir fortfarande lite tankspridd i hennes närvaro... Idag glömde jag att köpa kassar... Som om maten skulle bära sig själv...
Man kanske bara behöver fråga om hon vill träffas nån gång, fastän att det e konstigt...
Kommentarer
Trackback