Att vara hemma igen...
Ibland när jag är riktigt glad så brukar jag göra spontana piruetter. Helt plötsligt kan min glädje bubbla upp i en litet "snurrhopp". Det kommer helt utan förvarning...
Nu känner jag att det är nånting speciellt med att komma hem igen... Mina syskon är lite äldre och huset är alldeles om-möblerat... Men det finns fler saker. För det är nånting med att vara hemma som är så speciellt. Kanske är det att jag hittar överallt, alla platser med gamla minnen, människorna som verkar heja allihopa (säkert för att det är jul). Hur som helst har jag börjat känna en sån där bubblande glädje igen. Jag är säker på att jag nån gång flyttar tillbaka till Uppsala, kanske stannar jag här tills jag dör.
På tal om det så har jag funderat mer på min (kanske) framtida bok om Uppsala. Ponera att Slotts-kullen skulle vara en forntida och bortglömd gravhög - den otvetydigt största av gravhögarna runt uppsala. En grav åt en gud... Tänk om den guden har något att göra med alla stadens kajor, eller källan där det inte helt erkända helgonet St:Erik fick sitt huvud rullat...
Guden skulle kanske kunnat lämnat efter sig en skatt...
Sen kan man ju fråga sig varför en gud ligger begraven just där och vad skatten är för något, samt om den är bortglömd eller något som giriga människor är på jakt efter...
