onärvarande...
Jag tror jag börjar bli lite galen. Jag tänker på glada Sarah hela tiden. Rätt vad det är så sluter jag ögonen och börjar dagdrömma. Idag har jag gråtit lite. Fastän att det har gått ett par veckor sedan vi sågs sist så blir jag mer och mer förtrollad av henne...
Jag känner att jag varit i samma situation tidigare - hur många gånger som helst. Jag tänker på alla de gånger jag sett hennes leende - och varje gång jag gör det så förändrar jag något i mitt minne. Resultatet blir antagligen att när jag väl träffar henne igen så är det inte samma människa som jag är kär i - på gott och ont... Men vips så är jag inte kär längre...
Men jag vill ju vara kär... Jag känner att jag måste ta mod till mig och kontakta henne - snart...
En liten del av en låttext jag skrivit på detta tema:
There's no love
There's no fire
But still my heart says:
I truly admire her
