Är jag galen?
Ibland brukar jag fundera på om jag är galen eller inte. Jag talat ofta med mig själv. Jag skriver en blogg som ingen läser eller känner till. Jag spenderar gärna mycket tid för mig själv. Jag skrattar ofta åt mina egna skämt. Jag undrar om min familj tror att jag är galen...
För ett par månader sedan så förvånade jag dom en hel del...
Det är så att jag fortfarande sover med min Nalle och min Arne. Arne är en liten gosig elefant med öron. När jag var liten så följde han med mig vart jag än gick. Arne satt gärna innanför min vinteroverall. Om jag kom till ekplantans dagis utan min Arne, så blev fröknarna alldeles till sig och tvingade min pappa att åka tillbaka och hämta Arne. Alexander utan Arne gick ju inte - vi var oskiljbara! Än idag bukar Arne ge mig tröst när jag är ledsen. Han gör så att mitt hjärta inte blir så tungt när tårarna kommer. Min familj vet vad Arne betyder för mig.
För några månader sedan så gömde de lilla Arne och till deras stora förvåning så behövde jag bara öppna dörren till mitt rum för att upptäcka att något var fel. - Så nu tror de att jag kollar till Arne det första jag gör när jag går in i mitt rum. - Bara en galning gör något sånt!
Hur som helst tycker jag att jag är en spännande person. Hela tiden upptäcker jag nya saker med mig själv. Det är lite som den där textraden i inledningen av låten Dirty Day med U2: I don't know you, but you don't even know the half of it... Det är så sant och jag tror att ingen människa någonsin lär känna sig själv helt och hållet.
- Det är en ganska upplyftande tanke, men det utesluter ju inte att jag är galen...............
@# @#
# ////////////
@ ///////
///////
# ///////
@//////
//////
//////¨
^^ Rolling Stones - Rullande stenar...
