republicmonarchy

Den här veckan har haft underbart väder. Sol och vindstilla - jag älskar vårvintern! I måndags var jag ute med mor på en tvåmilaskidtur till hammarskog och idag gick jag en långpromenad ner på stan. Dagens promenad var ganska givande för min del. Jag kom på en liten melodislinga som jag sjöng i cirka tvåtimmar utan att tröttna på den ;) och så av en slump så råkade jag träffa Glada Sarah. Bara det lilla mötet och de få vänlighetsfraserna vi sa till varandra gjorde mig på bättre humör - tillräckligt glad för att kunna skratta åt döden när ett isblock föll ner precis framför mitt huvud (Stor isklump från högbyggnad = livsfarligt). Men jag vet inte om Glada Sarah tror att jag blivit nån stalker(?)? Varför möts vi annars utanför hennes bostad?  - Ja fast jag brukar ju gå där så... Eller e jag en stalker??? :)

Det är iaf den väg man tar om man ska från/till stan via kyrkogården. Just nu har jag hakat upp mig lite på en familjegrav. Länsbyggmästare P J Pettersson, hans fru Anna Johansson och dess 6 barn varav 5 inte blev mer än fem år gamla. Det känns som att det är alldeles för otur att 5 av 6 barn dör så unga när de lever i en välbetald familj, även om det var i mitten av 1800-talet. Min teori är att de blev dödade. Antingen av den förstfödde sonen - den enda som fick leva till vuxen ålder, eller av Pappan P J eller mamman Anna. Det som talar för sonen är att han var tillräckligt mycket äldre än de andra för att kunna ta deras liv på ett sätt som skulle kunna verka som en olyckshändelse. Att han dessutom var den förstfödde sonen innebär ju att han är parets gullprins. Det som talar för att det var någon av föräldrarna är att de inte tycks kunna hålla sams - Varför har de annars olika efternamn på gravstenen när de var gifta?


Den ´lilla evighetsmelodin som till största delar är jibberisch - ett underskattat språk i musiksammanhang:

Go my way jejo
Go, go my way joma
Go my way jej

Go my shemitjej
I want to go my way
I want to be young and naiv
I don't want to stay the same
I just want to be me ... again