republicmonarchy

Jag har alltid varit en lipsill, så även idag även fastän det var en glad gråt. Under morgonen har jag samlat det lilla modet jag har för att våga ringa Glada Sarah, jag har lyssnat på mina favorit låtar - de som ger mig modet att ta tag i saker, jag har gått runt i cirklar och så har jag avslutat Glada Sarahs tavla. Så nu har jag efter mycket velande vågat ringa Glada Sarah. Tyvärr var det telefonsvarare och så vågade jag inte tala in någonting. Men som tur var ringde Glada Sarah upp. Fast hon fattade inte vem jag var :) tills det gick upp för henne vilken Alexander det var och då hördes hennes glada goa röst bubbla fram. Just nu känner jag mig lite sjuklig som gråter lite igen fast mer av glädje denna gång. Jag kanske är ett litet psykfall :) vilken tur att Glada Sarah pluggar psykologi (tror jag iaf)...

Och som alltid blir jag uppmuntrad av musiken. Självklart är det en liten felhörning men inte desto mindre uppmuntraqnde för det.

Walk on:

All that you FEEL
All this you can't leave behind

Det är väl det jag gjort alldeles för länge, lämnat det bakom mig. Nu måste jag ju fortsätta - Walk on.