republicmonarchy

De senaste dagarna har varit fantastiska. Jag har vikarierat och haft jätteroligt. Att vara vikarie för mindre barn i särskolan handlar bara om att leka. Jag blir så lycklig när jag ser hur de kollar på mig... Lite som om jag är den mest intressanta personen i världen för dem. När jag ritat har de kollat på mig med stora ögon och alla vill ha en teckning - tja fast det är jag ju ganska van vid, så har det varit sedan nån gång i tvåan när Filip var i danmark 1 år och jag var den i klassen som ritade bäst. Förvisso har jag ju också agerat lärare emellanåt också, fast mest lek förstås...

Jag har spelat bandy, pingis och fotboll. Tja hur länge sen var det jag sparkade en boll? 1 år sedan? 2? 3? Och oj vad roligt det var. Jag glömde liksom bort att de jag spelade mot/med bara gick i tvåan. Helt plötsligt när jag hade bollen så kom den där känslan som jag älskar med fotboll, det där att man får en bild i huvet av att man gör något extraordinärt och i det här fallet att jag sköt ett "STENHÅRT" skott i krysset. Sagt och gjort. - Jo, jag kände mig lite dum efter att ha skjutit ett skott som skulle kunnat knocka vem som helst av de där småttingarna. Killen som stod i målet såg livrädd ut.

Fast nu verkar det som om att detta blir sista dagen jag vikarierar, nästa vecka är sista skolveckan och barnen har knappt några vanliga lektioner då. Igår kom också lite lön för april månad. 6 timmar gav 750 kr. För maj månad blir lönen cirka 4000 kr och detta för att leka lekar! Jag känner mig lite bortskämd faktiskt. En annan sak jag märkt är att jag känner mig rastlös när jag är "ledig"... Kanske vill jag ha ett riktigt jobb trots allt.

Så till en annan sak. Jag tror nästan att jag kommit på ett recept på lycka eller iaf lyckorus. Det enda jag behöver göra för att känna mig barnsligt lycklig är att kolla upp i himlen när jag går eller cyklar. Speciellt lycklig blir man av att se hur trädkronorna förändrar sig medans man går. Ett annat knep är att cykla och blunda samtidigt, gärna med näsan pekandes uppåt. Jag vet inte varför det gör mig bubblande glad, kanske är det vädret eller tanken på hur lustig jag måste se ut, men glad blir jag!

I helgen har jag och min bror varit ensamma hemma. Resten av familjen har varit i Göteborg... Och aldrig hinner man göra det man tänkt passa på att göra när man har lite tid för sig själv... Det jag hade tänkt göra var att skissa på en handling till en eventuell bok och att exprimentera ihop lite mat...

Det jag vet om den eventuella bokens handling är några av dess karaktärer samt att jag har flera scener klara... Men ingen handling som binder ihop detta till en sammanhängande story...

Vad gäller matlagningen så har min bror tvingat mig att göra saker som pannkakor och hamburgare... Fast jag gjorde en ganska trevlig välkomstmiddag till göteborgsresenärerna. Stekt kyckling, pasta med en "tomatsås"... Det blev faktiskt riktigt gott trots att jag inte följde någons recept...

Kanske är det vad jag egentligen bode skriva: En kokbok...

Jag gör ju väldens godaste omelett..! Även om omelettens hemlighet handlar om hur man steker så har jag en del knep...

Vispa ihop ca 4 ägg med lite grädde
krydda med salt, peppar, curry
ner i stekpannan
i med soltorkade tomater
krydda med timjan (väldens bästa krydda?) o peppar
på med parmesanost

och viktigast av allt är att när omelettens yta stelnat, så ska man ha på 2 stycken ägg gulor. Det gör att man får en bra konsistens - inte för torrt, inte för kladdigt...

Jag gör denna rätt jätteofta...


Så en annan sak jag tänker på... Den senaste tidens hetta har fått mig att vilja måla. Jag vet redan vilket motiv jag vill ha. Jag såg det en gång när jag duschade. Vattendropparna bildar mönster på duschdrapperiet. En gång blev det en älg. Fast inte vilken älg som helst. Den här älgen var en fantasiälg. Så där realistisk att man inte tänker att riktiga älgar ser ut på annat sätt. Men ändå ser man att det inte är en riktig älg.

Jag vet precis hur jag vill ha tavlan. Älgen ska vara blå. Den ska stå i en skog. Himlen ska vara gulaktig. Att jag vet allt detta betyder att jag kan misslyckas. När jag målar annars brukar jag aldrig veta hur den ska bli innan den e klar. På så sätt kan jag förvåna mig själv och skapa något för mig. När jag ska måla en bild jag har i huvudet blir det ju fel sätt att gå.

Jag tror också att den eventuella boken kan få heta BLÅ ÄLG. Det gör sig iaf bra på engelska - BLUE MOOSE

Kanske kan älgen bli motivet i min första serie... kanske kan jag ställa ut dom också... Kanske. Det är mycket "kanske" just nu. Jag vet nog inte riktigt vad jag vill.

Kanske borde jag veta det. Kanske.

Den senaste veckan har värmen kommit till detta annars kylslagna blåshål. De senaste dagarna har det skett en grön explosion, luften har börjat lukta. De senaste dagarnas hette tycks för mig nästan vara outhärdlig, jo jag är nog lite värmekänslig och i denna hette har jag fått för mig att jag ska träna. Jag har varit ute och sprungit med Fredrik, eller ja det går inte så fort när han e med, men det är skönt att ha någon att springa med. När jag springer själv så ska jag alltid ta den konstigaste vägen. När jag sprang till Fredrik så sprang jag den raka vägen. Den som går genom snårig skog, en kyrkogård och över tussilagogula ängar.

När jag springer på ängen bland alla dessa blommor alldeles ensam för världen så känner jag mig lekfull. Jag gör piruetter och springer i slalomsvängar, jag hoppar över elstängsel, jag sjunger "The hills are alive... Sound of music"

Jo jag tror nästan att jag fastnat för idén att skriva en bok... De senaste gångerna jag varit vid kyrkogården så har fantasin verkligen flödat jag har hittat några intressanta karaktärer... Och upptäckt den kanske mest fantasieggande titeln hittills: JERNKRAMHANDLANDEN Willgott Melander...

Vad gör en Jernkramhandlanden om inte säljer Jernkramar???

Den här veckan har jag varit åskådare. Jag har med mina lite drygt 190 centimeter känt mig riktigt liten dessutom. Jo jag har kollat på nordiska mästerskapen i basket U16 damer. Min syster Sofia spelade och jag har haft fullt upp att följa hennes matcher och oj vad stolt jag är över henne. När de spelar nationalsången och jag ser Sofia stå där ute på planen så är det väldigt nära att jag börjar gråta. - Det e riktigt nära till gråten mest hela tiden.

I onsdags slog de Norge

I torsdags slog de Finland i en spännande match

I fredags slog de Island i en helt otrolig match. Inför sista quarten så låg sverige under med 1 poäng. Men i sista quarten spelade de så sanslöst*****bra! Island satte en ynka trepoängare i övrigt hade de knappt ett skott på korg under hela sista quarten, medan sverige gjorde tjugo raka poäng. Helt otroligt strongt. Redan nu blev de klara för final

I lördags var jag inte där men de förlorade efter en jämn match mot Danmark.

Idag så spelade de final mot Danmark. Efter en liten tveksam inledning så utklassade de Danmark, så nu är jag en stolt bror till en nordisk mästarinna. Guldmedaljen fick hon utdelad utav NBA-proffset Jonas Jerebko.

Har jag sagt att Sofias lag vann seriefinalen förra veckan. Så nu kan de titulera sig som det bästa laget i mellansverige - även om det är väldigt jämnt om den titeln.


Jag tycker att min syster är så himla duktig, dock har inte hennes spel stämt så bra den senaste tiden. Bland annat har hennes skytte inte suttit lika säkert som det brukar. Vanligtvis skjuter hon så snabbt och säkert att det är självklara 2-3 poäng när hon får bollen omarkerad under någon tiondels sekund i anfallszon

I Finalen var hon bänkad hela matchen och i de övriga matcherna missade hon många skott. Men det går säkert över. Hon visade åtminstone att hon är svårforcerad man-man i försvarsspelet och stundtals blixtrade hon oxå till och gjorde genombrott mot korgen.

Jag hoppas att hon under nästa landslagsläger visar att hon är minst lika bra som de bästa så att hon får spela EM i italien...

En stolt bror tror på henne...

Nej jag har börjat noja mig lite om jag kommer att bli antagen till arkitektutbildningen i Lund i höst. Förra årets intagningspoäng var 1.7 (HP-provet) jag har 1.8, men eftersom det sökt så många fler i år så kommer intagningspoängen antagligen att höjas och då e det inte säkert att 1.8 räcker till. Imorgon får jag förhoppningsvis reda på om jag får göra arkitektprovet eller inte. Om jag får göra det så tänker jag ge mig fan på att komma in via det...

Om jag nu inte får göra arkitektprovet och om jag inte kommer in i Lund, så är risken stor att jag kommer in i Umeå eller på någon av de andra arkitektutbildningarna - det e ju inte helt fel det heller - men av principskäl vill jag komma in på mitt förstahandsval....


En inomhuspark...



Kvartersstad med yteffektiva små kvarter med innergården uppflyttad upp på taket...


Förslag på ny trappa upp till domkyrkan...


Jag tror att jag skulle passa som arkitekt. Jag är åtminstone extremt intresserad av arkitektur, fysiska miljöer, former, stadsbyggnadsfrågor och dylikt...

Idag och igår har jag fått återuppleva hur det är att vara 8 år igen. Jag har varit vikarie för en liten språk klass med bara 7 elever och vilka underbara små barn! Jag har inte heller varit ensam lärare så jag har sluppit att behöva komma på en massa saker att göra hela tiden. Det enda jag har gjort är att leka med playdo-deg, leka russinleken, måla, se på Pelle Svanslös-julkalendern och ha allmänt trevligt. Jo visst så ska jag se till att de inte börjar bråka och så... På rasterna har vi lekt sjörövare och så har jag gungat hela klassen i en stor gunga. När dagen var slut så fick jag en massa kramar av alla barnen och alla sa att det var så roligt att jag var här.

Men sen undrar jag lite hur det går ihop att man har en väldigt långsam undervisningstakt för dessa barn som ligger lite efter. Hur ska de komma ikapp om den enda "riktiga" undervisningen under dagen var att de skulle färglägga en jordgubbe på ett papper som det står 'Jj' på?


En annan rolig sak är att jag fått en bloggkommentar från en släkting till "Länsbyggmästaren P.J. Petterson" som tydligen släktforskat och googlat fram min lilla blogg. Det kanske är min nya buisness - att lägga ut lite namn på gamla döingar som deras nuvarande släktingar kan googla fram.

Dagens namn är Etiopienläkaren Gunnar Agge ~1900-1960 - En mycket intressant person som man skulle kunna ta reda på mer om... En snabb googling: Ger att han var chefsläkare i den etiopiska armén och att han dessutom stod nära konungarnas Konung Ras Tafari, kejsaren av etiopien. Jag funderar nästan att köpa en bok han skrivit... "I svart tjänst mellan vita stormakter - Tre år som abessinsk regeringsläkare i Ogadén"

En tredje rolig sak är att jag träffade Henrietta i kassan på ICA idag. Det var visst en månad sen och jag glömde bort att fråga vad man ska göra för att bli vän med henne igen... Inte för att vi är ovänner, utan för att det känns dumt att låtsas som om att vi känner varandra fastän vi inte gör det.

Nej imorgon ska jag se på basket... Sofia spelar serie-final i Stockholm... Har jag sagt att hon är med i U16 landslaget??? ;)

Jag har börjat att knäcka som vikarie på min gamla grundskola. Det är jätteroligt men jag har inte riktigt lärt mig hur man ska hantera en stökig klass än. I måndags var jag mattelärare i 2 lektioner. Jag hade först en superlugn och snäll niondeklass och sedan en stökig åttondeklass. När jag hade niorna så kände jag mig riktigt proffsig jag gick igenom på tavlan och kände att jag gjorde nytta. Mattelärare skulle inte vara helt fel och så insåg jag hur mycket matte jag egentligen lärt mig på gymnasiet - Här satt de och klurade på hur man skriver om s = v*t så att v blir fristående och oj vad svårt de tyckte att det var...

Åttorna var en sådan klass som älskar att driva med vikarier. Jag vet inte om någon jobbade överhuvudtaget. Ja jag lär mig väl säkert hur man får dem att sitta lugnt och räkna...

Imorgon ska jag vara språklärare för barn med språksvårigheter. Då kan det ju vara passande med en stammande vikarie :)

Idag fick jag resultatet för HP-provet. Jag fick 1.8, "bara" 1.8 tänkte jag. Men det visade sig att jag bara var en poäng från det mer betryggande 1.9

Mitt resultat:

ORD: 34/40

NOG: 20/22

LÄS: 17/20

DTK: 15/20

ELF: 19/20

Totalt 105 rätt av 122 möjliga

Tja det känns lite snopet nu :) fast jag är ganska säker att jag kommer in på arkitektlinjen i lund iaf. Om inte är chansen stor att komma in på någon av de andra arkitektutbildningarna. Av resultatet känns det som om jag gått och blivit en språkmänniska.

Den senaste helgen har varit ganska hektisk för mig. Jag har hunnit med att vara vikarie för en busig liten andraklass och oj vad svårt det var att hålla kolla på 20 energiska ungar! Jag visste att barn kan vara så busiga. Men jag har ju iofs alltid gått i en lugn klass så jag har ju inget att jämföra med. Men trots att de var små och jobbiga så tyckte jag om dem i alla fall.

Sen har jag fyllt 20 år också och oj vad 20 år går långsamt! Det har tagit mig hela mitt liv att leva igenom dessa 20 år. Jag tror att jag har en liten 20 års kris. Jo jag vet att det är dags att skaffa ett riktigt jobb, flytta hemifrån och så. För ett par dagar sedan så kollade jag i ett gammalt fotoalbum från när jag var en go liten pojk. Det som slog mig var att jag snart är lika gammal som mina föräldrar var då och min mormor och morfar berättade att de fann varandra när de var nyss fyllda 20 år, sedan har de hållt ihop i 50 år och de verkar fortfarande ha roligt tillsammans.

Nej idag ska jag undervisa matte för nior och åttor och jag hade tänkt ta revansch på torsdagens misslyckanden...

Förövrigt har normeringstabellen till HP-provet kommit och jag kan redan nu säga att jag inte kommer få 2.0

Idag är också första dagen jag kan handla på system bolaget.