Lekkronor och kronlekar...
De senaste dagarna har varit fantastiska. Jag har vikarierat och haft jätteroligt. Att vara vikarie för mindre barn i särskolan handlar bara om att leka. Jag blir så lycklig när jag ser hur de kollar på mig... Lite som om jag är den mest intressanta personen i världen för dem. När jag ritat har de kollat på mig med stora ögon och alla vill ha en teckning - tja fast det är jag ju ganska van vid, så har det varit sedan nån gång i tvåan när Filip var i danmark 1 år och jag var den i klassen som ritade bäst. Förvisso har jag ju också agerat lärare emellanåt också, fast mest lek förstås...
Jag har spelat bandy, pingis och fotboll. Tja hur länge sen var det jag sparkade en boll? 1 år sedan? 2? 3? Och oj vad roligt det var. Jag glömde liksom bort att de jag spelade mot/med bara gick i tvåan. Helt plötsligt när jag hade bollen så kom den där känslan som jag älskar med fotboll, det där att man får en bild i huvet av att man gör något extraordinärt och i det här fallet att jag sköt ett "STENHÅRT" skott i krysset. Sagt och gjort. - Jo, jag kände mig lite dum efter att ha skjutit ett skott som skulle kunnat knocka vem som helst av de där småttingarna. Killen som stod i målet såg livrädd ut.
Fast nu verkar det som om att detta blir sista dagen jag vikarierar, nästa vecka är sista skolveckan och barnen har knappt några vanliga lektioner då. Igår kom också lite lön för april månad. 6 timmar gav 750 kr. För maj månad blir lönen cirka 4000 kr och detta för att leka lekar! Jag känner mig lite bortskämd faktiskt. En annan sak jag märkt är att jag känner mig rastlös när jag är "ledig"... Kanske vill jag ha ett riktigt jobb trots allt.
Så till en annan sak. Jag tror nästan att jag kommit på ett recept på lycka eller iaf lyckorus. Det enda jag behöver göra för att känna mig barnsligt lycklig är att kolla upp i himlen när jag går eller cyklar. Speciellt lycklig blir man av att se hur trädkronorna förändrar sig medans man går. Ett annat knep är att cykla och blunda samtidigt, gärna med näsan pekandes uppåt. Jag vet inte varför det gör mig bubblande glad, kanske är det vädret eller tanken på hur lustig jag måste se ut, men glad blir jag!
Jag har spelat bandy, pingis och fotboll. Tja hur länge sen var det jag sparkade en boll? 1 år sedan? 2? 3? Och oj vad roligt det var. Jag glömde liksom bort att de jag spelade mot/med bara gick i tvåan. Helt plötsligt när jag hade bollen så kom den där känslan som jag älskar med fotboll, det där att man får en bild i huvet av att man gör något extraordinärt och i det här fallet att jag sköt ett "STENHÅRT" skott i krysset. Sagt och gjort. - Jo, jag kände mig lite dum efter att ha skjutit ett skott som skulle kunnat knocka vem som helst av de där småttingarna. Killen som stod i målet såg livrädd ut.
Fast nu verkar det som om att detta blir sista dagen jag vikarierar, nästa vecka är sista skolveckan och barnen har knappt några vanliga lektioner då. Igår kom också lite lön för april månad. 6 timmar gav 750 kr. För maj månad blir lönen cirka 4000 kr och detta för att leka lekar! Jag känner mig lite bortskämd faktiskt. En annan sak jag märkt är att jag känner mig rastlös när jag är "ledig"... Kanske vill jag ha ett riktigt jobb trots allt.
Så till en annan sak. Jag tror nästan att jag kommit på ett recept på lycka eller iaf lyckorus. Det enda jag behöver göra för att känna mig barnsligt lycklig är att kolla upp i himlen när jag går eller cyklar. Speciellt lycklig blir man av att se hur trädkronorna förändrar sig medans man går. Ett annat knep är att cykla och blunda samtidigt, gärna med näsan pekandes uppåt. Jag vet inte varför det gör mig bubblande glad, kanske är det vädret eller tanken på hur lustig jag måste se ut, men glad blir jag!
Kommentarer
Trackback
