Uppfyllande tankar...
Nu är snart terminen slut och jag har då snart klarat av retorik A - hoppas jag.
Men jag har bara ett litet tal kvar. Självklart har jag planerat en vacker sorti. Jag tycker förresten att det är jätte roligt att hålla tal och jag tänker ganska ofta på hur jag ska göra nästa tal. Mina två senaste tal har varit adresserade till glada Sara.
I det första av dem så var jag lite mer försiktig i det andra så sa jag att Sara var en liten prinsessa och jag snubblade nästan in på ett litet frieri. Så jag har tänkt lite på hur jag ska kunna toppa det? Ska jag säga något krystat, som att säga att Glada Sara är meningen med livet?
- Jo jag tänkte det. Fast självklart måste man ju säga det så att det framgår att jag verkligen menar det.
Nästa tal ska vara ett hyllande eller ett smädande tal. Så jag tänkte hålla mig på gränsen mellan dem båda. Sådär så inget vet om jag är jätte elak eller jättesnäll, även om alla jättar jag hört talas om har ryktet om att vara det förra. Fast i slutet så ska det självklart gå fram att jag egentligen var snäll, det är ju ändå Glada Sara jag tänkte hylla - henne kan man ju inte smäda.
Sen tänkte jag göra något stort som bevisar mina känslor för Glada Sara. Kanske borde man göra ett porträtt på henne, som man sedan ger henne. Så kommer hon aldrig att glömma mig! ! ! ! Eller två - så att jag också kommer ihåg henne...
Hon är nog en sån som flyger i ett gult dubbeldäckar-flygplan... - Det är en liten hemlighet jag har. Att jag brukar tänka på vissa personer som att de flyger flygplan. Oftast flyger de propellerplan och ibland söta små röda biflygplan.
God Hjul på er!
/ .>
\ * <= En misslyckad Salvador Dali...
Men jag har bara ett litet tal kvar. Självklart har jag planerat en vacker sorti. Jag tycker förresten att det är jätte roligt att hålla tal och jag tänker ganska ofta på hur jag ska göra nästa tal. Mina två senaste tal har varit adresserade till glada Sara.
I det första av dem så var jag lite mer försiktig i det andra så sa jag att Sara var en liten prinsessa och jag snubblade nästan in på ett litet frieri. Så jag har tänkt lite på hur jag ska kunna toppa det? Ska jag säga något krystat, som att säga att Glada Sara är meningen med livet?
- Jo jag tänkte det. Fast självklart måste man ju säga det så att det framgår att jag verkligen menar det.
Nästa tal ska vara ett hyllande eller ett smädande tal. Så jag tänkte hålla mig på gränsen mellan dem båda. Sådär så inget vet om jag är jätte elak eller jättesnäll, även om alla jättar jag hört talas om har ryktet om att vara det förra. Fast i slutet så ska det självklart gå fram att jag egentligen var snäll, det är ju ändå Glada Sara jag tänkte hylla - henne kan man ju inte smäda.
Sen tänkte jag göra något stort som bevisar mina känslor för Glada Sara. Kanske borde man göra ett porträtt på henne, som man sedan ger henne. Så kommer hon aldrig att glömma mig! ! ! ! Eller två - så att jag också kommer ihåg henne...
Hon är nog en sån som flyger i ett gult dubbeldäckar-flygplan... - Det är en liten hemlighet jag har. Att jag brukar tänka på vissa personer som att de flyger flygplan. Oftast flyger de propellerplan och ibland söta små röda biflygplan.
God Hjul på er!
/ .>
\ * <= En misslyckad Salvador Dali...
Kommentarer
Trackback
