republicmonarchy

Den här veckan har jag börjat gymma på allvar - ja eller så allvarligt som det kan tänkas bli när det gäller mig. Har gymmat på stallet 2 grrrr och på "det nya gymmet" 1 grrrr. Tycker att det är hemskt med att träna på ett nytt gym - man hittar inte, man känner inte igen de övningarna man brukar göra... Så jag lämnade gymmet lite tidigare än jag borde.

För att det ska verka som om att jag varit flitig och tränat länge, så tar jag mig en liten cykeltur. Var hamnar man om inte på kyrkogården... (ja det är ju där alla hamnar till slut)

Det är någonting med gravar som fascinerar mig. Gravstenarna berättar en historia. Jag brukar fantisera om hurdana de var som människor. Dessa små saker som berättas på gravstenarna - ålder, tidsepok, arbete, symboler, välsignelse ord... Allt detta berättar något. Ofta brukar jag skratta åt hur alla människor ärver sina yrken från sina fäder. Far och son industriidkare... Det är så mycket status inblandat i gravstenarna - helst ska de vara stora och man får gärna skylta med att man hade Anna och Nathan Söderblom* till föräldrar...

Men det är också roligt att se hur de döda människorna hedras - det är inte bara femdagarsljus och blommor. Julgranskulor och små presenter finns också. Fast oftast är dessa lite roligare utsmyckningar för människor som inte levt längre än mig. Såna som kunde varit någon jag lekt med eller någon jag gått i samma skola som... Bland all den glädje som jag hittar på en kyrkogård så blir jag lite våt i ögat av dessa gravar... 

Fast bland alla dessa gravar så finns en väldigt speciell grav... Den är den enda graven i hela kyrkogården som står ute i gången... Det lilla metallkorset är också en av de enklaste och mest primitiva. Den ligger bredvid Israel Wassers betydligt mer statuslismande grav... På det oansenliga korset så står det:

"Den barnsliga kärleken reste detta kors till minne af fru A C Flintenberg. 1763-1822"

Denna lilla sten berättar så mycket! Visst var den barnsliga kärleken en olycklig kärlek - eller kanske ett otrohetsdrama. Olyckliga tillfälligheter hade stått dem emellan. Det unga kärleksparet som växt upp tillsammans och tvingats till att smyga med sin kärlek. Han hade tvingats ut i Gustav III:s Ryska krig och kanske var han matros i skärgårdsflottan som vann det andra slaget vid svensksund och därmed avslutade kriget. Hon å andra sidan blev bortgift, men detta hindrade inte dem från att träffas. Men eftersom gravstenen inte var uppförd av hennes gifta man kan man dra slutsatsen av att hon blev änka - och gifte om sig med sin barndoms kärlek! Det är lite som Sven Hedins olyckliga kärlekshistoria - Fast med ett lyckligt slut.

Och visst är det fascinerande att hon levde under upplysningens och Napoleons tid.

Jag tror att jag ska hedra denna lilla grav med blommor, små-tavlor, presenter och en massa femdagarsljus... Vad alla passerande skulle bli förvånade över hyllningen till en "artonhundatalsmänniska"...

Förhoppningsvis blir i alla fall fru Flintenberg lite glad...

I söndags hände något som jag bara gått och väntat på ska hända. Jag har inte längtat efter det precis, men jag visste att det oundvikligen skulle hända en dag. Självklart hände det på ett så pass opassande ställe som på gymmet.  - Ja i söndags gymmade jag för första gången på ett halvår! Det hände när jag sprang på ett utav stallets löpband. Jag hade förvånansvärt bra flyt - jag skulle nog fortfarande kunna få MVG på gymansieidrottens cooper-test! Men mitt i detta otroliga flyt (iaf med tanke på att jag inte tränat på ??? månader) så hände det... - Jag kände mig plötsligt långhårig!

Jag som inte klippt mig sen tidigt i somras har inte märkt det tidigare, men nu så vips! JAG ÄR LÅNGHÅRIG! Den känslan går inte ur mig heller. Nu blir jag ju tvungen att klippa mig och därmed blotta mina öron för den arktiska kyla som råder. Annars brukar jag alltid ha längre hår på vintern - på så sätt slipper jag ha mössa på mig vartjag än går.

Något annat förvånande är att ett par rundor på löpbandet och en handfull repetitioner med en träningsmaskin har fått mig att se starkare ut. Ja, jag älskar min spegelbild - den kan underhålla mig i timmar och jag är så avundsjuk på den. Fattar inte hur den kan vara så jävla snygg medan jag själv bara är normalsnygg. Någon gång ska jag genomgå en plastikoperation där jag spegelvänder mitt utséende... Oj vad snygg jag kommer bli då. Kanske får jag mängdrabatt om jag samtidigt försöker framhäva mitt coola ärr som jag fick på dagis. - Men om det framhävs lite så ser det ut som från ett knivbråk... Lite som Scar i Lejonkungen...



                                                             ****          ____
   Ö      oo     []     {}                     () () ()/\/\/\ ____|{}{}|  o   __________O o o O
  OO    ooo   [][]  {}{}  _  _   ()  () [[][][]]\/\/\/|###|{}{}| OO |\__/|/\__/\|%%% |
OOOOooooo[][][]H{}H/_//_/ | | | ||][][][][/\/\/\|###|{}{}|OOO[][][]|()()()| %%%|
OOOOooooo[][][]{} {}/_//_/|||||| |][][][][\/\/\/|###|{}{}|OOO[][][]|)()()(|%%% |
OOOOooooo[][][]H{}H/_//_/ | | | ||][][][][/\/\/\|###|{}{}|OOO[][][]|()()()| %%%|
OOOOooooo[][][]{} {}/_//_/|||||| |][][][][\/\/\/|###|{}{}|OOO[][][]|)()()(|%%% |
OOOOooooo[][][]H{}H/_//_/ | | | ||][][][][/\/\/\|###|{}{}|OOO[][][]|()()()| %%%|

<- En stilstudie i arkitektur...

Idag har jag haft min första lektion i Spanska A... Läraren pratade spanska hela lektionen och jag förstod knappt hälften av vad läraren sa... Men alla andra verkar förstå. Helt plötsligt kunde hela klassen säga SÌ (-systemet) i kör... Själv satt jag mest oförstående och försökte se förstående och engagerad ut. På det diagnostiska testet som vi gjorde i tisdags, kunde jag ingenting ... Med ingenting menar jag !INGENTING! Det var 2.5 år sedan jag läste spanska sist, självklart har jag ju ägnat tiden till att glömma allt. !He olvidado todo! Pero no me recuerdo nada, recuerdo palabras como: Sí, Pueblo... Pueblo... Pueblo... Pueblo... Gracias y una cerveza por favor...

Har lite att ta igen. Ska bli spännande och se hur detta kommer att sluta... Kanske jag börjar komma ihåg det jag än gång kunnat. Då kanske jag kan få ett G- i betyg... Men mest av allt vill jag ju lära mig språket...

Nu till dagens ord jag lärt mig, fast detta är inte spanska utan Sanskrit...

Gosainthan - Guds boning... Vilket är det indiska/nepalesiska namnet för världens 14:e högsta berg (lite drygt 8000 m.ö.h). Berget ligger i Tibet och är den plats där den mytomspunne Yetin* lever, iaf enligt franskuttalad R.G... Annars är det platsen för äventyret Tintin i Tibet, när Tintin och kapten Haddock letar efter Tchang. Tintin är förövrigt skriven av Hergé.

På tibetanska heter berget Shishapangma och betyder "berget ovanför grässlätten"


   ^
"""""""                      <- Shishapangma i bildlig betydelse...    (berget ovanför grässlätten)



-E
=:{   => O            <- Gosainthan i inverterad betydelse...   (Djävul i grotta)


=D // Världens sämsta smiley konstruktör...

I fredags var jag på Dalí-utställningen på moderna museet. Ja, jag tycker konst är intressant. Eller ganska...

Men det är sällan jag kollar på konst med avund. Jag tänker aldrig: "Så där skulle jag vilja måla". Oftast blir jag bara fascinerad av vilken tid och kraft som måste lagts ner på att få till alla smådetaljer... Eller hur man kan få färgerna att lysa sådär...

När jag gick där i modernamuseets utställning så blev jag fascinerad av färgerna, av de skarpa konturerna och de pyttesmå detaljerna. När jag gick där och tänkte: "undrar hur svårt det är att måla så här..." så såg jag denna tavla:

När jag såg den så tänkte jag: "den där hade jag velat ha målat"...

Tycker den är häftig. Såg precis nu att den högra av de två figurerna är en hand med ett ägg i... Fast annars gillar jag min egna konst... Brukar kolla på mina tavlor när jag borstar tänderna... Ibland upptäcker jag nya detaljer som jag inte sett förut... Det är spännande!

Jag har lovat att måla en tavla till Glada Sarah... Men den ursprungliga idén har gått dåligt eftersom jag inte har fotografiskt minne, kan jag inte porträttera henne... Blir tvungen att ha ett motiv från ett längre håll... Jag ritade ett par simmande julgrans-apor igår dom kanske kan vara med...

Men jag behöver nog ett till bord innan jag börjar måla igen...

Om det är något jag kan bli irriterad på är när tjejer börja noja sig om att de inte är snygga - när de med avundsjuka på rösten jämför sig med en "snyggare" tjej.

Vad vill dom egentligen? Att man ska ljuga och säga: "-Jag tycker i alla fall att du är snygg"...





Nu är jag helt klar med Tala-kursen och jag har gått igenom lite av kompis-kommentarerna från mitt senaste tal. Det vanligaste ordet var "underhållande", sen kom "fint" och först därefter "virrigt"... Men ordet virrigt tycks rimma väl med kommentarerna från den andra klassen och det är inte så konstigt att de inte förstår...

Kommentarer i urval:

-"En overklig upplevelse!"

- "Du är bättre än en Hund och jag tror vi alla är mållösa på många olika sätt!"

-"Far out"

-"För mig är det bara underbart konstigt, unikt, personligt och underhållande :)

-"Fin hyllning till Sarah"

-"Speciellt tal i vanlig ordning"

Sarahs kommentar:

"Oj! Tack så jätte mycket för kommentarer & för flgplansmålningen!! Jag är smickrad men samtidigt underhållen! :)"

Vad hon sa spelar kanske inte så stor roll. Att hon tvekade så länge när hon skrev kommentaren säger desto mer :-)




I torsdags käkade vi i klassen "avslutningsmiddag" på Kalmars... Eller vissa av oss. En del var hemma och pluggade till fredagens omtenta. Men glada Sarah var i alla fall där. Och oj vad hon kan prata om öl. Vit öl. Röd öl. Mörk öl. Ljus öl och en massa märken man aldrig hört talas om. Ja vi stack sedan vidare till G-H, där dom enligt utsago har sveriges bästa utbud av ölsorter...  

Jag vet inte om det är ölen som gör det... Men jag kunde inte undgå att lägga märke till att Sarah är vacker! Jag visste att hon var söt, men inte att hon skulle vara vacker. På lektionerna ser man mest hennes söta näsa i profil...

Det finns alldeles för få vackra människor. Jag tror att det sitter i hur man rör sig. Alla vackra människor rör sig på något graciöst sätt. Så där så man inte kan slita blicken ifrån dom. Glada Sarah är lite som en modern version av Pippilångstrump, hon är social till tusen, får lustiga infall, är alltid rolig och rör sig på ett lustigt, men fortfarande graciöst sätt. En helt fascinerande person, aningens hämmad av Jante. Men jag tror att jag börjar bli kär på riktigt! Dags att skaffa vänner så att man kan gå ut på nation och festa och träffa Sarah!



Skillnaden på Snygg och vacker. Snygga människor är smala, har fin hy, stylad frisyr, perfekt proportionerat ansikte med tydliga kindben... Och så stora perfekta bröst och sån där perfekt rumpa - så klart!

Söt däremot, handlar mer om personens inställning - en glad och positiv tjej är söt... Medan en negativ tjej är bara jobbig.

Här kommer jag till slutsatsen att snygga tjejer kan vara osöta och ovackra. Medan osnygga tjejer kan vara vackra och söta...





Igår var jag på Rosendalsgymnasiet. Jag skulle hälsa på Sabina för en liten pratstund. När jag knackat på hennes dörr så var det ingen där. Men det visade sig att hon blivit befordrad och flyttat upp en våning. Och hon hade inte tid att prata! -Fast vi satte oss ner och pratade i alla fall...

Jag kom på att jag saknar samtalen med henne lite. Dom är så roliga och Sabina skrattar hela tiden. Jag minns speciellt en gång när det gick fram för mig att man måste betala tillbaka sina studielån... Oj vad hon tyckte det var roligt...

Samtalet igår handlade lite om universitetslivet och högskoleprovet - Sabina gav mig en "Så här lyckas du med högskoleprovet bok" och så kom jag på att jag vill plugga i Lund och inte i Umeå, Bergen, Stockholm eller Göteborg...

Nu är det 2 dagar tills jag är klar med retorik A... Just nu känner jag att jag borde gjort klart uppgifterna i tid och inte väntat tills sista veckan... Men jag gör dom ju nu iaf... Men det är lite jobbigt... 2 dagar kvar bara... håll ut... Sov nu... Sov nu lilla vän, du ska jobba hela dagen imorgon också...

I måndags framförde jag mitt sista tal... Sarah (hon stavar med H som maurro scoccos Sarah) blev glad (även om det är hennes naturliga tillstånd).

Jag har kommit på tanken att kanske gå med i en teatergrupp så här nu när en ny termin börjar. Kanske kalmar-nation... (Glada Sarah jobbar där)

2 dagar kvar håll ut!

Den senaste tiden har jag tänkt... Tänkt mycket... Nästan hela tiden... 

Tänker på Glada Sara... Undrar om jag är lite kär - jo det är jag nog...

Undrar om hon tänker på mig nu... - Hon har ju sagt att hon ibland tror sig vara kär i mig... Men är hon det på riktigt?


Det är lätt att se varför jag gillar henne: En rolig, glad, söt och vacker 22(?)-åring som rest runt i världen...

Men vad ser någon som hon i mig? - en bortskämd nittonåring utan jobb, bostad eller livserfarenhet... som dessutom brukar komma med lite smådumma kommentarer på lektionerna... Att jag kommer att bli världens mest lyckade arkitekt syns kanske inte... (dubbel-ironi)

Imorgon är det första gången och sista (?) som jag ser henne efter Jullovet... Hon måste vara där, för annars blir jag ledsen och mitt förberedda tal blir inadekvat...

Men om hon är där kanske jag lyckas göra henne gladare. Hon kanske vill ha den där tavlan som jag lovat måla åt henne - Kanske kan vi träffas mer då... Kanske hon glömmer bort det där om att jag inte är något kap... Kanske hon går från att ibland tro sig vara kär i mig, till att faktiskt bli det...




Imorgon ska jag i alla fall introducera henne in i flygplansklubben...



Hon ska få ett gult dubbeldäckat propellerflygplan med titthål genom den övre vingen....

I veckan har det varit kallt... Sen i tisdags har det varit uppemot 20 grader kallt... Så vad gör man om inte åka till fyrishov och basta på relaxavdelningen... - För att därefter bada utomhus... Huja!

I onsdags blev vi bjudna på middag hemma hos mormor och morfar, mina kusiner var också där... Vi spelade lite alfapet och eftersom jag är äldst av barnen kan jag hitta på NÄSTAN vilka ord som helst. I alla fall tills de fattat att jag fuskar. Jag spelade ihop med min minsta kusin Daniel, som är 7 år - En liten lustigkurre...

När väl kvällen började lida till sitt slut så ville han absolut åka hem till oss och sova över... well well...
Jag tror att jag som hans äldsta kusin börjar bli en idol för honom... Hans min när han fick reda på att det var jag som hade målat alla tavlorna säger allt... "Gapa i förundran"

Imorgon ska jag hälsa på min äldsta kusin - samt idol - Daniel! Han och hans fru Magda har precis blivit föräldrar till den lille Ian!

Annars har jag mycket att göra klart innan jag är klar med plugget. På måndag ska jag hålla mitt sista tal i TALA-kursen... Jag skrev klart det igår, det blev ett hyllningstal till glada Sara.

Hoppas hon blir glad - för jag har smygit in antydningar om att hon är både nazist, lucifer och att hon "i vissa mått mätt inte är så olik självaste Jultomten... Men alla antydningar är välmenade, vilket framgår mot slutet...

Idag ramlade jag för första gången på min nya cykel... Satsade stenhårt i en kurva - resultatet blev att fästet under båda däcken försvan helt. Jag tycker om de där ögonblicken av panik då man precis märkt att man kommer att ramla. Vad mycket man hinner tänka!:

Sen när blev det så här halt?                        Åhh jag kommer att trilla...  

     Det blir första gången på denna cykel?

                                                                       Mm... Jo så är det...
                    
              Kanske borde hålla upp cykeln i fallet så att inte tramp-pedalen går sönder...

Ja de brukar kunna bli ett helvete med dom...
                                                                   
          Jippi vi har åskådare   - Se glad ut!

                                                          Oj vad hon såg glad ut då...

Skadeglädje...

       Håll upp knät så du inte slår i det i marken...            Mhm det kan göra jävligt ont...

Det där var väl inte så farligt...                         Eller?

Allt det där och lite till hinner man tänka under det korta ögonblicket man faller... Jag tycker om dessa ögonblick... För att lista fjolårets höjdpunkt vad gäller krascher, måste min skidkrasch Zell am See nämnas...

Det var första skiddagen på resan och jag hade hittils endast kört ett par slö-åk i pisten. Så jag satt där i sittliften och tänkte nu vill jag åka på RIKTIGT! Ungefär samtidigt fick jag syn på en snökam alldeles under liften. Jag föreställde mig själv hoppandes fram och tillbaka över den där snökammen - i riktigt hög fart! Det var brant och smalt. På ena sidan syntes stenar sticka upp och andra sidan utgjordes av ett staket... Det var egentligen ingen riktig backe - men snökammen såg bara alltför intressant ut för att missas...

Väl med skidorna på så åkte jag fram till detta lilla åk. Jag bestämde mig för att åka utan pardon, så jag samlade fart innan jag kom till det brantare partiet. Jag svängde över kammen en gång! Hopp! Jag svängde över den en gång till! Hopp! En gång till och en gång till! Mina hopp blev längre och längre allteftersom farten blev snabbare och snabbare. Jag tänkte för mig själv att sånt här flyt kan man bara inte ha! Allt var perfekt! Tills jag efter ett hopp upptäckte att ena skidan hade lostnat...

Där stod jag på en vänsterskida i världens fart nerför en brant backe! Jag kunde inte svänga vänster för då skulle jag flyga in i ett staket och om jag svängde höger skulle jag åka in i ett område med mycket stenar...

Men innan jag åkte rakt ner så kom verkligheten ikapp mitt balanssinne. Min skidlösa fot tog i marken - allt tog stopp. Jag föll framåt i en kullebytta och såg hur min andra skida for rakt upp i luften. Fler kullerbyttor... Jag lyckades lägga mig raklång och spjärna emot med pjäxorna. Efter en stund så stannade jag. När jag låg där i snön kunde jag inte låta bli att skratta åt mig själv. Vilken krasch! Ovanifrån liften hördes glada kommentarer på tyska... Jag tittade upp mot skidorna som låg en bra bit upp för backen. Typiskt...

Men när jag skulle resa mig upp så märkte jag att ena benet inte bar... Så fort jag satte i höger fot så kändes en instinktiv (?) smärta i knät. Jag bet i hop, kröp upp till mina skidor och hasade mig sedan ner. Det var slutåkt för idag...

Men det där knät blev inte bättre... Det där blev det sista åket i alperna för mig denna gången och detta på första dagen! Vad skulle jag göra resten av veckan när jag knappt ens kan gå?

Som tur var kunde jag cykla och som tur var, var vädret strålande! 25 grader och solsken hela veckan! Jag åkte på cykelturer varje dag... Brukade sätta mig ner nånstans med vacker utsikt och teckna. Så besökte jag sjukhuset varje dag - aldrig någon väntetid och alltid gratis! Jag tycker att det är spännande att cykla om kring ensam där man aldrig varit förr - för när man är ensam blir man tvungen till att ta kontakt med andra och det är spännande.

Sista dagen cyklade jag uppför berget på nervägen hittade jag en smal slingrig stig längs en fors. Ibland var det riktigt brant samtidigt som det stupade ner en sisådär fem meter ner i forsen... Det var spännande...