Från igår till idag...
Idé till bil: Elmotorer och individuellt drivna hjul gör det möjligt att öka inneruttrymmena genom att förlänga axelavståndet då den individuella drivningen gör det möjligt att svänga snävare då ytterhjulen tillåts gå fortare än innerhjulen. På så sätt ges en kombi stor flexibilitet vad gäller inredningen. Baksätet kan tack vare det förlängda axelavståndet skjutas bakåt för att ge extra benutrymme, men vid behov av bagageutrymme så kan benutrymme ge vika och baksätet skjuts framåt.
Idé till båt (Stor lyxyacht): Båten har största delen av sin massa under vattenytan. Den del av båten som skär vattenytan är minimal. Den flyter på två ubåtsliknande skrov. Den beboeliga delen av båten är upphöjd ovanför vattenytan. Båten drivs antingen elektriskt via batterier, som laddas med solceller, eller med "segel" då det blåser. De två ubåtsliknande parralella skroven kan liksom en ubåt ändra sin flytkraft genom att fylla eller tömma vattentankar detta ger stora fördelar vid segling då båten kan segla utan att luta. Iom att den del av båten som rör vid vattnet befinner sig under vattenytan så kan båten motverka rullningar då det går vågor.
Idé till hus. Just nu ritar jag mest hus som tar så liten onödig yta som möjligt i anspråk.
En bock i livsplanen...
Idag satt jag och kollade igenom gamla teckningar som jag gjort... Ibland fascineras jag av mig själv. Hur kunde jag rita så dåligt? Måhända var jag bara 6-7 år eller så och det enda jag ritade för tillfället var Lejon... Lejon som oftast såg ut som förvuxna pudlar, men som ibland också såg ut som riktiga Lejon. Jag har en hel pärm med lejon och en lustig detalj är att Lejonhannarna alltid hade flint på toppen av huvudet.
När jag var 9 år så ritade jag bara bilar. Jag ville bli bildesigner och jag "designade" allt från bilarnas exteriör till instrumentbräda, säten och dörrpaneler. Jag hittade på egna märken och gjorde modellprogram, bestämde vad de skulle kosta och så vidare. Jag har en pärm med bara bilar också...
För att gå vidare med mitt besök i min teckningssamling så måste man hoppa några år. Nu ritar jag inte bara bilar eller bara Lejon, nu ritar jag också hus. Jag gör planlösningar, stadskartor. Jag ritar städer med ett myller av hus. Jag ritar skyskrapor, villor, stadskvarter och interiörer. Genomgående för alla mina teckningar vare sig det är en bil eller ett hus så finns det alltid en tanke bakom. Det är inte bara något som ska se bra ut på pappret. När jag ritar rymdflygplan är de en blandning mellan experimentplanen xb-70 och x-43 - jag försöker till och med hjälp av amatörteori förbättra scramjetmotorer. Jag ritar inte bara vanliga bilar heller! Ibland gör jag helt nya typer av fortskaffningsmedel. Vad sägs som trehjuliga motorcykelbilar för tre-fyra personer, fyrsittsiga supersportbilar med en rombliknande sittkonfiguration eller jeepar med bagageutrymmet i golvet. Husen jag ritar kan mycket väl vara byggda av begagnade containrar för att minska materialkostnaderna. Helt klart är jag en tänkande människa. Kanske inte den smartaste alla gånger, men ibland så.
Att jag tänker mycket syns då jag ofta skriver fakta om det jag ritat, t.ex hur snabbt bilen accelererar eller hur många kvadratmeter huset har. Ibland är teckningarna bara text. T.ex hittade jag en livsplan för hur min karriär ska utvecklas. Den har blandannat en kalkyl över hur min ekonomi ska utvecklas och redan nu ligger jag 1-2 miljoner mindre än förväntat. Ett par roliga siffror är att jag räknat en hög och en låg kalkyl. Den "lågt räknade" kalkylen över vad jag kommer att kosta/tjäna hamnade på 37 miljoner (!). Då ingår bostad, bil och en massa trevliga resor. Den högt räknade kalkylen hamnade 237 miljoner, men då ingår så mycket mer: Rymdresor, privatjet, en mängd bostäder världen över och en alldeles egen paradisö med det obligatoriska hemliga grotthuset bakom ett vattenfall. Jag har också en karriärplan och den ligger jag i tid med då jag blivit antagen till arkitektutbildningen, dock än så länge bara i Umeå. Det och att flytta hemifrån är 2 saker jag snart kan bocka av från min lista. Nu fattas bara att starta bilföretag, designa möbler och att bli politiker så är min karriärplankomplett. Just nu är jag på god väg...
Framtidstankar
Snart vet jag var jag ska plugga arkitektur i höst och fem korta år framöver... Förhoppningsvis blir det i Lund. Häromdagern så träffade jag min kusin Daniel och hans familj från Lund. De har övertygt mig om att jag kommer att ha en rolig tid där... och jag känner en trygghet av att ha dem där också...
Idag har jag tränat cirkelfyspass med mamma... Shit vad jobbigt det var... så det ska jag nog fortsätta att gå på...
Då jag ska bli arkitekt så har jag ju följt den inte särskillt proportionerliga slussendebatten med intresse. Att det blivit partipolitik av saken är ju ganska galet. Alla populistiska kompromisser av det inte så jättesmarta grundförslaget gör det ju bara sämre. Risken är att resultatet endast blir en folkgles platta med en galleria under. Måhända får man bra utsikt från ett torg vars storlek liknar "censurerat torg" i världens största kommunistdiktatur.
Så jag har tagit fram ett eget förslag. Istället för en gigantisk platta vars storlek effektivt kommer att förta känslan av folkvimmel och intimitet. Så föreslår jag att man istället skapar tre olika torg med olika kvaliteter. Ett stort öppet torg framför stadsmuseet. Ett torg med klassiska proportioner och vy ut mot gamla stan. Och slutligen ett trapptorg med caféer, barer och restauranger.
Vy från saltsjön. En stor öppen yta med många av de kvalitéer som idag finns vid slussen. D.v.s öppet, panoramautsikt och biltrafik. Det nya kulturhuset smälter väl in i topografin. Dess torn gör att byggnaden sticker ut och profilerar sig, samtidigt som den också framhäver delar av husgyttret.
På "trapptorgets" terasser trängs uteserveringar med gallerier och småbutiker. En plats där människor tillåts stanna upp. En intim och storslagen plats som upplevs som folktät, med både passerande och tillstannande människor.
De tandliknande glastornen släpper igenom solljus på terraserna och skapar intressanta ljuseffekter. I trapporna sitter turisterna och vilar sina ben med utsikt mot Gamla Stan. I strömmen finns en surfvåg för surfare. Gång/cykelbron är bred med utrymme för gatustånd, vilket skapar liv och attraktion till den annars så händelselösa övergången mellan Söder och Gamla Stan. Det är en plats där det finns massor att upptäcka. Den förhållandevis stora ytan bryts upp i en massa små rum, trapporna gör det lätt att röra sig i olika riktningar. Formen på huset är inspirerat av berget Taulliraju i cordillera blanca - kanske ett av världens vackraste berg!
Fosters förslag: Skuggig och Otillgänglig Kaj. || Mitt förslag: Solig och tillgänglig Kaj
En snabbkartskiss över hur det skulle kunna se ut
Förslaget är uppdelat i tre torg och en kulturbyggnad. Det torg som betecknas torg i kartan har en inramad vy mot Gamla Stan. Framför stadsmuseet bibehålls en stor öppen yta med utsikt mot saltsjön. Kulturhuset är en blandning av inomhusgata (butiker och shopping) och kulturhus med bl.a musikscen. Längs sidorna av huset ska en bred trottoar skapa känsla av torggata. Mot Gamla Stan vänder sig huset med ytterliggare en "glastorggata" med vy mot Gamla Stan. Huset ska locka till sig människor under hela dygnet och ge en "staden som aldrig sover känsla". En stockholmsk ikonbyggnad med vykortsstatus...
Trafiklösningen är i princip densamma som i fosters förslag. Förutom att trafik från Gamla Stan till Katarinavägen och vice versa går i tunnel under korsningen, vilket ökar framkomligheten och minskar trafikledskänslan i markplan.
Så till positivt och negativt.
Positivt:
Flera typer av torgytor med olika kvalitéer. Attraktiva kajer. Soligt och ljust. Mindre trafik i markplan ger mindre buller. Ytor nära vägarna blir mer attraktiva genom bredare trottoarer och trädplanteringar. Läget, samt den säregna formen hos kulturhuset gör det till en självskriven ikonbyggnad för stockholm - på gott och ont. Stadsgårdskajen får ny bebyggelse.
Negativt:
Vattenytorna minskas till viss del på grund av de terrasserade kajerna. Kompenseras genom att Söder och Gamla Stan hamnar fysiskt närmare varandra än i Fosters förslag, samtidigt kvarstår fortfarande en betydande del av vattenytan. Gallerian under markplanet blir mindre på grund av trafiklösningen. Kan kompenseras genom att man lägger till en undervattensgalleria under själva slussen.
